Missförhållanden på djurparker och hvb-hem.

Jag tänker inte be om ursäkt för dålig uppdatering. Mitt liv rullar på och tidvis glömmer jag alltihop, eller förtränger. Så plötsligt så dyker det upp igen - som ett spöke (så här runt halloween). Jag har undervisat en grupp blivande tolkar från olika länder under hösten. Nu är det avslutning och jag har förmånen att ge dem min egenförfattade bok "Internatet" som avslutningsgåva. Det känns bra... så ärligt och rent! Vi har vidrört "ämnet" vid flera tillfällen under den här tiden och jag har berättat för dem (eleverna) om mina upplevelser på hvb-hemmet. Sverige - vårt fantastiska land,,, Då jag har gjort klart mina små "paket" med böcker och skrivit några väl valda ord sätter jag mig i soffan, slår på TV:n och i rutan pågår "Debatt". Jag vet inte om jag är extra mottagligt för "ämnet" eftersom jag nyss omsorgsfullt gjort 11 små paket/presenter av min bok , men jag blir märkbart upprörd över det de före detta anställda på djurparkerna berättar - om misskötsel av djur, avlivning av fullt friska djur och felutfodringar. Två, i mina ögon, extremt modiga unga kvinnor sitter i panelen och berättar om detta! Beundransvärt! En av dem säger "Jag gick till ledningen och det hade fler gjort, men de flesta vågar inte - man blir utfryst". Ja, man blir utfryst, hånad, ironiserad, hotad och mutad! Men att ha skrivit den här boken, att få berätta för "världen" är värt vartenda litet hån, ironisering och hot jag utsattes för! Att jag sedan fick en "liten" muta av ledningen för att hålla käften - ja, det var det också värt! Jag höll ju faktiskt käften i ett helt år!!