Det känns skönt att få bekräftelse från expertis!

Det känns skönt att få bekräftelse från expertis! Jag har nu läst Barnombudsmannens rapport från "pärm till pärm". Tidvis är det tung läsning för mig - det kastar mig tillbaka till tiden på det aktuella hvb-hemmet där jag jobbade och det gör mig upprörd, ledsen och ibland rent förtvivlad. Men mest känner jag lättnad - äntligen har jag fått bekräftelse! Det som varit svårast sedan jag skrev boken Internatet är att med ord förklara vilka former av kränkningar det handlade om. Det har hela tiden fokuserats på fysiska kränkningar i de rapporter som skrivits. Ingen rapport har tidigare berättat om belöningssystemet som vänts till ett bestraffningssystem, om kränkande av integritet när personalen läser brev, genomsöker rum, om kollektiva bestraffningar, om maktmissbruk, om uppmuntran till skvaller på kamrater för att personal ska få "straffa", om negativa förväntningar på barnen från personalen, om hot om att få stanna på hvb-hemmet för evigt om man inte sköter sig, om indragna fritidsaktiviteter och hemresor, om ironi, om blickar...
En del barn nämner i rapporten att det funnits "vissa vuxna" som varit bra, som lyssnat och förstått. Men visst är det konstigt att denna "kultur" har kunnat etsa sig fast så starkt på hvb-hem överlag? Det handlar om samma slags bestraffningar, om samma poängsystem, om samma förhållningssätt på de flesta hvb-hem. Hur kan det komma sig? Hur kan det komma sig att både personal och framför allt ledning har anammat bemötandet av barnen? Hur kan det komma sig att inte fler har reagerat? Att detta inte har kommit upp till ytan tidigare? Hur kan kommuner, länsstyrelser, socialförvaltning, staten, föräldrar, lärare ha sett förbi detta under alla dessa år? Hur kan personal utan adekvat utbildning vara så starka att de lyckas övertala både expertis, politiker, makthavare, människor med lång utbildning, chefer, socialkontor, myndigheter, ett helt samhälle... DET är väl också något att undersöka och skriva rapport om!
Jag har fått sinnesfrid! Jag har fått bekräftelse! Jag har fått upprättelse, tack vare Barnombudsmannens rapport! Men vad händer med alla de barn som varit utsatta? Får de någonsin upprättelse?

Boken Internatet speglar dagens BO-rapport om kränkningar på hvb-hem.

Idag, Fredagen den 4/3 kan man läsa och höra om en ny rapport från Barnombudsmannen om hvb-hem. I rapporten framgår hur barn på hvb-hem kränks och blir fråntagna sina mänskliga rättigheter. Läs hela artikeln här!:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/straff-rutin-for-barnhemsbarn_5983271.svd

I min bok har jag beskrivit exakt detta som bl a SVD skriver om idag. En vän till mig ringde mig idag och ville "gratulera" - han tyckte att det som kommit fram i rapporten var precis som taget ur min bok "Internatet".
Jag beskriver i min bok hur jag personligen går till ledningen och säger att den behandling barnen utsätts för på det aktuella hvb-hemmet strider mot barnkonventionen - precis som barnombudsmannen Fredrik Malmberg säger idag.
Under min tid som anställd på det aktuella hemmet fick jag varje dag bevittna hur barn fick förtjäna poäng genom att "sköta sig", hur barn fick utföra sysslor, uppföra sig på "ett visst sätt" (som de vuxna bedömde om det var bra eller dåligt) annars blev de fråntagna intjänade "poäng". Barn blev förbjudna att åka hem till sina föräldrar, blev isolerade på rummet och fick utgångsförbud. Barn fick sina rum genomsökta, barn fick sin egen post öppnad och läst av personalen innan de ens själva visste att de hade fått personlig post, barn blev uppmuntrade av personalen att "skvallra" på sina kompisar. Jag bevittnade maktmissbruk och bestraffningar VARJE DAG!

Idag är jag stolt över min bok. Stolt över mig själv! Jag vågade och jag vann! Jag som vuxen vågade gå ut och berätta om något som är så känsligt att knappt ingen vågar ta orden i sin mun! Det tystas i det oändliga. Locket på! Inte prata! Sssshhhh! Men jag lyfte locket och jag står för vartenda ord som står skrivet i min bok! Jag är stolt över mig själv och över mitt civilkurage och det kommer jag alltid att vara!