Historien upprepar sig!

Idag skriver Aftonbladet denna artikel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5421201.ab

Jag läser, skakar för mig själv på huvudet och jag ÖNSKAR att jag kunde känna mig förvånad, att jag kunde läsa och tänka "Neej, det här kan inte vara sant!" men den tanken är och förblir obefintlig. Istället tänker jag "Jaha... ännu fler barn som blivit kränkta, psykiskt och fysiskt misshandlade av personal som uppenbarligen helt missförstått sitt uppdrag! Är jag förvånad - NEJ!" Men jag måste erkänna att jag i min enfald trodde att SIS-licensierade behandlingshem fungerar bättre, men ICKE!! Jag finner verkligen inga ord när jag sitter där och läser artikeln.

Precis i denna stund ringer telefonen... "Hej... Har du tid att prata? Jag har varit placerad på "Det aktuella hvb-hemmet"..." Det går en våg genom kroppen på mig - vet inte om det är en rysning eller en skälvning (en konstig känsla sprider sig i kroppen när jag hör namnet på stället). Självklart har jag tid att prata! Efter 1,5 timme när jag lägger på luren slåss en massa känslor i min kropp om att ta plats! Jag känner både ilska, maktlöshet, sorg, förtvivlan, uppgivenhet... men mitt i allt en enorm värme och tacksamhet att denna fantastiska person ringde mig och berättade om sina upplevelser. Killen som ringde var så klok... så varm... så ödmjuk...

Denna lilla kille hade bott hos olika fosterfamiljer (även de med "sina historier") under hela sin uppväxt. En dag informerade socialen honom att de hade hittat ett BRA ställe - ett hvb-hem där han skulle få det riktigt bra! Lilla killen fick packa sin väska och åka iväg... Där börjar hans historia om placeringen på Dormsjöskolan. Av förklarliga skäl kan jag inte skriva om allt det han berättade här i min blogg - inga detaljer. Det som tog starkast grepp om mig var när han sa: "Det var inte den fysiska misshandeln som var värst, den psykiska var värre!" Han berättade att en person hade sagt till honom när han kom bort från "Det aktuella hvb-hemmet" att han var väldigt "institutions-skadad". Vad menar du med det frågade jag. "Jo, jag vågade inte ifrågasätta någonting - jag hade bara lärt mig att lyda... Vänta på att vuxna skulle säga vad jag fick göra och inte göra. Jag lärde mig att bli misstänksam mot vuxna. Man var tvungen att lyda annars gick man miste om intjänade poäng. Man försökte anpassa sig hela tiden... Allt handlade om makt! Man tror inte att man är värd något annat och man lägger hela skulden på sig själv..."
Han hade sett barn bli inlåsta i rum, han hade sett ett barn bli knuffad nedför en trappa, han hade hört rasistiska glåpord till killar med invandrarbakgrund - "Jävla blatte!", de fick inte lyssna på musik - freestyle och bandspelare låstes in. En kille hade gjort allt för att straffa ut sig själv från "Det aktuella hvb-hemmet" för han ville hellre hamna på ett "Paragraf 12-hem"... o s v, o s v
Han avslutade sin historia med att säga "Om jag skulle bli tvungen att välja mellan "Det aktuella hvb-hemmet" och sluten anstalt, skulle jag välja sluten anstalt - där finns något som heter Mänskliga rättigheter..."
Jag kommer aldrig någonsin att glömma det här samtalet... Han var så klok... så varm och ödmjuk inför det som hade hänt. Han försöker bearbeta sina upplevelser och han har fått hjälp men såren läker aldrig helt... Han sa: "Jag förstår att de människor som gjorde detta mot mig har själva varit med om grejer... sånt som de inte har bearbetat och någonstans måste frustrationen komma ut..." Och visst - han har rätt men jag tycker ändå det är oförlåtligt - inte bara med tanke på dem som utfört dessa handlingar utan från ledningens, myndigheters och våra politikers och andra ansvarigas sida. HerreGud - det handlar om människoliv!!
Nu, några timmar efter vårt samtal (och efter att ha läst klart artikeln i Aftonbladet) känner jag mig tom på något sätt... Nej, nej - inte uppgiven! Jag kommer aldrig sluta slåss för dessa glömda barn och deras rättigheter!! Men tom... Hur länge ska detta få pågå innan något radikalt händer? Politiker! Makthavare! Myndigheter!! GÖÖÖÖÖR NÅT!!!!!

Han kallade mig ängel... Kanske har jag lyckats ge en människa bekräftelse... Bekräftelse på att det han upplevt är FEL! Kanske har jag hjälpt en person... gett honom ett litet halmstrå att ta tag i på hans väg i livet...
Den tanken gör mig ännu starkare! Ännu mer envis! Ännu mer ihärdig!
Kämpa på du fantastiska person! You´re gonna make it!

Folkpartist - Ja, kanske det! (i alla fall i frågan om hvb-hem)

Min blogg borde vara partipolitisk obunden men jag kan inte låta bli att slå ett slag för Folkpartiet och Tobias Krantz. Därmed inte sagt att jag är Folkpartist men eftersom jag brinner för frågor som handlar om hvb-hem ligger Folkpartiet bra till för att få min röst i nästa val! De framhäver sig verkligen partipolitiskt just i denna fråga! Tobias Krantz har fått min bok tillsänd sig - jag skickade den efter jag hade läst en artikel i Gefle Dagblad, nämligen denna:


http://gd.se/ledare/debatt/1.437478?headlineDate=20090501
Hoppas du har läst min bok Tobias!

Inget annat parti framhäver frågan om att höja kraven för att driva hvb-hem på samma sätt som Folkpartiet gör. Inget annat parti går så öppet ut med förslag på lösningar för att förbättra situationen för våra utsatta barn.
Tobias Krantz kräver att de som driver hvb-hem ska vara licensierade! BRA!! Heja Tobias!
För att erhålla licens ska det krävas att behandlingshemmet uppfyller specifika krav när det gäller exempelvis säkerhet, personalens utbildning och innehållet i vården. BRA! Heja Tobias!

Men stopp! Bli inte alltför kaxiga - det finns många frågor inom skolpolitiken som jag inte alls håller med er om! Som t ex att man inte ska ha möjlighet att läsa upp sina gymnasiebetyg på Komvux!!

Vansinnigt Folkpartiet!! Jag tillhör själv de som läste upp mina betyg på Komvux som vuxen, mest på grund av att jag var mycket sjuk under min gymnasietid. Att få denna andra chans är oslagbart och unikt för Sverige! Behåll denna möjlighet! Jag är övertygad om att jag hade kostat mer för samhället idag om jag inte hade fått min högskoleutbildning jämfört med de ynka kronor det kostade samhället att ha mig studerande på Komvux! Ok, detta var en parentes... Åter till ämnet...

För mig är det en gåta hur man kan tillåta att hvb-hem drivs utan någon form av licens, utan utbildad personal och ledning. Med risk för att bli tjatig måste jag ändå säga det igen!! Skulle du vilja bli opererad av en läkare som inte har utbildning? Skulle man kunna låta "vem som helst" agera polis? Brandman? Lärare? Kurator? Ja men i så fall kan vi lägga ner hela utbildningsväsendet! Vad har vi högskolor och universitet till?

Men på våra hvb-hem - där vi ska ta hand om våra mest utsatta - där kan vi sätta in "vem som helst" för vem lyssnar på ett barn med ett neuropsykiatriskt funktionshinder? "De är inte snälla mot mig!" "Nej, men du får väl för fan se till att uppföra dig som folk, lyda och göra som de vuxna säger!" Att dessa barn faktiskt har ett handikapp som gör att de inte alltid förstår signaler från sin omgivning verkar man inte ta så mycket notis om. Eller att dessa barn kommer från förhållanden där de inte har kunnat skapa sig en verklighet att man som barn faktiskt har rätt att ifrågasätta saker - det verkar oviktigt!
Jag kan faktiskt inte tänka på någon annan grupp i samhället som behöver så enormt mycket kunskap och stöd från professionella som dessa barn, men det har makthavare och myndigheter tydligen helt förbisett! Hur kan det vara så?
Så heja Folkpartiet! Fortsätt satsa på "de glömda barnen"! Här får ni stöd från mig!

Jourtelefon och häfte om Barns rättigheter

En jourtelefon för omhändertagna ungdomar ska öppnas! Även ett informationshäfte om deras rättigheter kommer att delas ut. Jag tycker idén är superbra men det finns några frågetecken som jag återkommer till i slutet!

Det måste vara svårt för ett omhändertaget barn att veta vad den har för rättigheter. Ännu svårare för dem än för ett barn som lever under trygga förhållanden. Ett omhändertaget barn har kanske inte haft samma möjligheter som ett barns som vuxit upp under trygga förhållanden att skapa sig en verklighet om vad som är rätt och fel, vad vuxna får göra och inte göra, säga och inte säga! Och barn är fenomenala att anpassa sig! Såg ni programmet "Misstänkt" där ett av syskonen från fosterfamiljen i Dalarna (de som nu fått fängelse för tortyren de utsatte sina fosterbarn för) berättade om vad han varit utsatt för? Tänkte ni på hans "bekymmerslösa" sätt att berätta. Hur han nästan skuttade fram från rum till rum och kvittrade: "Här fick vi inte röra nåt och inte här för då fick vi straff!" Och när han kom in i rummet där krokarna hade hängt bara konstaterade "De har tagit bort krokarna.." Han verkade inte speciellt berörd! Och det är ju det som är så fascinerande - barn är enormt anpassningsbara! Och det är inte alls konstigt för hur ska DE kunna veta vad vuxna får göra och inte göra och vad har DE för möjlighet att sätta sig upp mot vuxna som fått förtroendet från myndigheter att ta hand om dem. För de tror ju självklart att de hamnar på ett bra ställe där de ska få kärlek och omtanke: "Det kommer att bli bra nu lille vän!"
De övergrepp de blir utsatta för kommer med största sannolikhet ikapp dem när de blir vuxna, när de börjar förstå vad de varit utsatta för. Jag kommer återigen tillbaka till ett uttalande från en kille som varit placerad på Dormsjö: "Det är först nu när man är vuxen som man förstår att nästan allt de sa och gjorde där var olagligt!"

Så ett häfte om barns rättigheter, ok det är väl bra men det kanske krävs mer än ett häfte... och så en jourtelefon. Det tycker jag är bra! Förutsättningen är att barnet har tillgång till telefon förstås för jag vet många fall där barnet/ungdomen blivit fråntagen sin telefon av vuxna när det börjat "osa hett" och barnet har hotat att ringa och berätta för mamma... Sedan krävs det ju att vuxna lyssnar och tror på barnet för det är uppenbarligen lite si och så med det...
Men heja! Visst har det börjat gå upp ett ljus för myndigheterna!! Synd bara att detta med jourtelefon bara gäller för de barn som blivit placerade i Kalmar och Jönköpings län! Vad händer med alla barn som är placerade i andra län då???? Ring till mig vet ja! Tele: 023-266 77 Jag LOVAR att jag ska hjälpa er!

Upprättelse, utbildning och utplåning

I dagens tidning kan man läsa om Sisyphos igen. Det har hänt att barn hållits fast i knäet på personal i upp till fem-sex timmar. En av ungdomarna säger att personal använt "kalsongrycket" på honom och räknat revben! Men alltså jag fattar inte... Ska Sisyphos få gå fri från det? Jag menar - vilken upprättelse får de ungdomar som har varit utsatta för detta (och mycket värre saker)? Visst, stället får kritik av Länsstyrelsen och man ska "vidta åtgärder" för att det ska blir bättre. Men på vilket sätt hjälper det de ungdomar som har varit utsatta? Hur ska de få upprättelse? Kommer de någon gång få en offentlig ursäkt från ansvariga? Ekonomisk ersättning (som visserligen aldrig läker såren i själen men som kanske kan vara ett plåster på såret)? Vem pratar för dessa ungdomar och vem lyssnar?

Rubriken på artikeln lyder: "Personal utbildas efter hård kritik" och jag måste ställa frågan igen: Hur kan det komma sig att det är sådan brist på utbildad personal just på hvb-hem? Barn som hamnar på hvb-hem kommer ju inte dit utan anledning... Det är "barn i behov av särskilt stöd" - eller "barn med särskilda rättigheter" - barn som känner sig misslyckade, kanske inte bara i skolan utan även hemma och i samhället i övrigt! Vad behöver en person som ska ta sig an ett sånt här barn? Jo, kunskap! Kunskap, kunskap och åter kunskap! Dessa barn behöver människor som vet vad de håller på med, människor som har en utbildning där grundtanken är medmänsklighet och empati, människor som har verktygen att möta dessa barn på rätt sätt. Dessa barn är speciellt utsatta och behöver personal med spetskompetens - kanske mer än någon annan grupp i samhället. Men här sätter man in personal utan utbildning över huvud taget - vissa har inte ens gymnasiekompetens!
Nu ska Sisyphos utbilda sin personal! På "Det aktuella hvb-hemmet, där jag jobbade, genomförde man också utbildningar (jag deltog själv i en utbildning för "nyanställda" - vissa av de "nyanställda" hade visserligen jobbat där länge...) Jag rös när jag såg vissa i personalen sitta där och nicka medgivande på huvudet åt alla fina ord för att nästa sekund gå ut och fortsätta med sina egentolkade behandlingsmetoder. Det jag vill säga med detta är att jag tror inte att en internutbildning räcker... Personalen på Sisyphos skulle nu få en utbildning motsvarande 7,5 högskolepoäng... Ursäkta - men VAD är det i det här sammanhanget!? Internutbildning kan visst vara bra... om man ska utbildas i hur företaget ska marknadsföra en ny produkt eller liknande - då kan det kanske vara ok med en utbildning motsvarande 7,5 högskolepoäng. Men för att jobba med dessa barn - NEJ!
Jag har tappat räkningen på mina högskolepoäng men jag är uppe i över 200 poäng (de flesta är pedagogisk inriktning) och anser själv att jag inte har full kompetens för att jobba med dessa barn! Visst - jag är jämförelsevis på god väg...
Vad är det för fel på högskoleutbildade socionomer, specialpedagoger, socialpedagoger, terapeuter, psykologer... och varför anställer man inte dessa på våra hvb-hem? Det finns nog bara ett svar på den frågan... PENGAR!!! Så länge våra hvb-hem drivs i vinstsyfte kommer man fortsätta anställa personal utan högskoleutbildning!
Förresten - det bästa är nog att sätta en bomb under alltihop... jag menar både bokstavligt och symboliskt. Det sistnämnda för att ändra på hela synsättet, hela systemet. Det förstnämnda för att allt detta som sker - denna mentalitet - sitter i väggarna och den har likt parasiter grävt sig så djupt in så den går inte att förinta på annat sätt...

Det krävs starka krafter så att säga...