Jag har en telefon...

Nu har barn som är placerade på hvb-hem fått tillgång till gratis telefon till Socialstyrelsen om de behandlas illa. Telefontid 8-18:

http://www.sktftidningen.se/zino.aspx?articleID=13627


Om du blivit utskälld, ironiserad eller hotad - tryck 1
Om du blivit luggad - tryck 2
Om du blivit nedtryckt på marken - tryck 3
Om du blivit isolerad - tryck 4.... annars vänta!

Jag vill inte vara överkritisk men är det fler än jag som ser det paradoxala i det hela?

Ett barn blir väl placerad på ett hvb-hem för att få möta professionella människor? Barnet har misslyckats i skolan och hemma men nu ska det få komma till ett ställe där personalen verkligen kan sin sak. De ska vara experter på dessa barns beteende! Kommunerna betalar 1000-tals kronor varje dygn för varje barn som blir placerat där. Och vad betalar man för? Om man fick önska så borde den största delen av dygnskostnaden täcka kostnaden för spetskompetensen på det aktuella hvb-hemmet. Jag menar - det är väl det kommunerna betalar för... Men "just in case" så ser man nu till att barnen har tillgång till gratis telefonservice där det ska finnas personer som är vana vid att prata med unga och har erfarenhet av tillsynsarbete inom barnverksamheter. Men finns inte dessa personer på hvb-hemmet undrar jag då?

Ja, inte vet jag men jag tycker det är väldigt motsägelsefullt... Är man säker på att denna information når alla placerade barn och är man säker på att alla barn har tillgång till telefon och är man säker på att barnen får ringa? Och vad händer om telefontiden är slut? Och den sista frågan - vad händer om ett barn ringer? Vilka åtgärder sätts in? Sorry - men ni som har bestämt det här har nog inte sett verkligheten!

Men ok - jag får väl se det som är bra också... Kanske kan det rädda någon stackars krake från kränkande behandling. Kanske är det ett steg i rätt riktning...
Men jag väntar på nästa steg, steget "fullt ut" då samtliga barn som är placerade på hvb-hem möts av välutbildad professionell personal PÅ PLATS! Hur länge dröjer det?

Hur mycket har hänt på 70 år?

Idag har jag fått en bok från en vän. Vännen heter Ulf Westerblad. Han är författare till boken "Barndomens långa skuggor". Ulf placerades på s k "sinnesslöanstalt" när han var barn...
Han har skrivit boken för att dokumentera och synliggöra en mörk del av vår moderna historia, som de flesta idag aldrig har hört talas om.
Jag bläddrar i boken...


Från Ulfs bok:
"Att straffa någon som gjort fel eller misslyckats var en naturlig del av behandlingen på barnhem och sinnesslöanstalter vid den här tiden"
I ett diskussionsforum på passagen kan man följa en diskussion mellan ungdomar som varit placerade på bl a "det aktuella hvb-hemmet" men även andra hvb-hem. En av ungdomarna skriver:
"sekt är var det är deras skola va skit dålig och man larvade sig på lektionerna så blev man hemskickat fick vilodag hela dagen med släkt lampa och persiennerna nerdragna så det va gålsvart i rummet och man fick inte gå ut från rummet då kom medarbeterna tvinga ner en i sängen igen..ock sen blev man misshandlad släng på golvet Fick nästan min arm bruten.."

Från Ulfs bok: "Isoleringen var ett litet rum på 2x3 menter, enda ljuskälla var ett fyrdelat råglasfönster i dörren. Efter ena väggen stod en säng, mer lik en brits med en tunn tagelmadrass på"
Från svt:s hemsida, publicerat 15 februari 2009:
Barn på det slutna ungdomshemmet Lövsta skolhem i Sörmland anklagar personalen för att använda isolering på upp till 24 timmar som straff, rapporterar SR Ekot.
Enligt Statens institutionsstyrelse, som driver Lövsta, sägs det att "avskiljning" bara användas några min- uter upp till en kvart. Maxgränsen på 24 timmar används bara i extrema undantagsfall.
På Lövsta kan barn som är 12 till 16 år bli isolerade först 24 timmar, sedan kan ett nytt beslut fattas om att de ska sitta 24 timmar till.

Från Ulfs bok:
"Att bli bestraffad med kalldusch var oerhört förnedrande"

Från passagen:
"man blev tvingad att äta vissa rätter som man inte tyckte om
och vägrade man så fick man straffligga i sängen och var man "hispig"så fick man stryk t,es smisk, örfil,luggad,iskall dusch, inlåst i mörkt rum "

Det Ulf berättar hände på 1940-50-talet. Det som passagens ungdomar berättar om hände 1970-2000 och SVT:s berättelse om isolering hände 2009.
Min bok beskriver ett hvb-hem i Sverigen år 2004. Jag har skrivit boken för att dokumentera och synliggöra en mörk del av vårt nuvarande samhälle, som de flesta idag inte vet något om...

Troschockernas seger

Jag är förvånad över tystnaden! Media går ut och berättar om att barn som är placerade på hvb-hem inte får den skolgång de är berättigad till. Granskningar görs där det gång efter gång bekräftas att många av våra hvb-hem inte bedriver tillförlitlig verksamhet. Ungdomar berättar den ena historien efter den andra om hur de blivit behandlade. Men allt detta liksom drunknar i det övriga nyhetsflödet. Men det är klart - man får ju förstå att "troschocker" och Laila Bagges och Niklas Wahlgrens bröllop är viktigare. För att inte tala om hur efterfesten på Let´s dance förlöpte och vem som grät och inte grät. *suck* Ibland undrar man...

Om man "googlar" på hvb-hem får man ganska många träffar - närmare bestämt 173 000 stycken. Många av dessa handlar om att det är illa ställt på de flesta hvb-hem (men det finns även positiva berättelser). Vissa inlägg/sidor är flera år gamla och vittnar om att Länsstyrelser "både här och där" framför "allvarlig kritik" mot olika hvb-hem. Några personer försöker göra sig hörda genom att gå till media. Här är ett exempel av många (publicerat för 3 år sedan):
http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=884117,00.html

Rapports stora granskning är väl det som gett mest genomslagskraft hittills. Heja Rapport! Jag hittade den här länken som jag faktiskt inte sett tidigare (jag vet inte vilket datum detta publicerades men det borde varit EFTER skolinspektionens granskning - alla ni som brukar slänga er på telefonen så fort ni hör ordet hvb-hem... Varför ringde ni inte?:)).

http://svtplay.se/v/1922976/rapport/barn_tycker_till_om_hvb-hem

Jag tycker det är jättebra att man äntligen pratar med BARNEN! De, om några kan väl berätta om hur de upplever sin situation (om de vågar). Men det kan ju också vara väldigt svårt för ett barn att berätta - lika svårt, om inte svårare än vad det är för en vuxen. Det är kanske lätt att känna sig illojal och som en svikare. Man kanske upplever att det finns personer i personalen som är bra och dessa personer vill man ju inte "sätta dit". Man kanske också upplever att det finns vissa saker som är bra, som t ex att man ofta får åka iväg på utflykter och delta i mycket aktiviteter och då kanske man i första hand inte vill lägga fokus på det dåliga. Många barn kanske inte ens förstår att de blir kränkta. Många barn tror säkert också att de vuxna alltid vet bäst. Det finns många aspekter på detta men jag tycker ändå att det är positivt att barnen får komma till tals.
En bra idé tror jag vore att prata med dem som är ungdomar idag och som nyligen varit placerade på hvb-hem, låt säga under 2000-talet. Dessa ungdomar har oftast hunnit få en verklighetsbild där de förstår vad som hände (jag har pratat med många av dem). De känner heller inte samma lojalitet för stället som de gjorde när de bodde där. De har kanske lättare att öppna sig än de som fortfarande bor kvar.
Dessa ungdomar som var placerade i början av 2000-talet har nog den sanna bilden av hur det fungerar även idag år 2010. Jag tror inte mycket hinner förändras på 10 år... tyvärr får man väl lov att säga.
Men som sagt! Positivt Maria Larsson och Fredrik Malmberg!

Ytterligare information om detta kan du läsa här:
http://www.barnombudsmannen.se/Adfinity.aspx?pageid=7639

Checklista för kommuner

Hittade denna artikel, skriven av "Sveriges kommuner och Landsting" publicerad 2010-02-22. Alltid något:


Checklista för upphandling av HVB-hem
– Självfallet har alla barn, också de som går på HVB-hem, rätt till likvärdig utbildning av hög kvalitet. Därför tar vi under året fram en checklista som stöd för kommunerna vid upphandling av HVB-hem, säger Sabina Wikgren Orstam, sektionschef på Sveriges Kommuner och Landsting.

SKL tycker att det är bra att Skolinspektionen uppmärksammar frågan om undervisning vid hem för vård eller boende. Många kommuner har till SKL själva lyft fram svårigheterna med att samordna en verksamhet mellan dels socialtjänst och skolförvaltning i elevens hemkommun, dels med de förvaltningar i kommunen där eleven bor samt med HVB-hemmet.

– Både var huvudansvaret ska ligga och själva regelverket behöver bli tydligare. Den nya checklistan kommer att ge förutsättningar för socialtjänsten i hemkommunen att ställa tydligare krav på HVB-hemmets ansvar, också inom utbildningsområdet, säger Sabina Wikgren Orstam, chef på sektionen för vård och socialtjänst SKL.

Barn och ungdomar som vistas på HVB-hem har inte sällan flyttat mellan flera skolor, kommuner och boenden. God dokumentation av tidigare studier och individuella utvecklingsplaner är värdefullt för alla elever och i synnerhet dessa barn och unga.

– Ansvariga tjänstemän och dessa elevers enskilda lärare måste både dokumentera och efterfråga tidigare dokumentation. Att snabbt komma igång med studierna är både en rättighet och skapar möjligheter att komma ur mer destruktiva beteenden, säger Per-Arne Andersson, chef för avdelningen Lärande och arbetsmarknad på SKL.

Om ett samtal...

Jag vill berätta om ett samtal jag hade ikväll. Jag har haft lite kontakt med en person "mail-ledes" som har jobbat på ett hvb-hem (alldeles nyligen), faktiskt ett antroposofiskt sådant, liksom "det aktuella hvb-hemmet" där jag jobbade. Jag vill fortsätta att hålla mig "neutral" i fråga om detta fenomen, där vuxna (utan adekvat utbildning) kränker barn, beror på antroposofiska tankar eller ej. För mig handlar det om utbildning och kunskap. Det är min absoluta ståndpunkt i frågan (även om jag i och för sig kan konstatera att det inte är överrepresentativt med adekvat utbildad personal på antroposofiska hvb-hem, men ej heller på andra hvb-hem...) Lustigt - den här personen som jag pratade med hade faktiskt stött på verksamhetschefen "på det aktuella hvb-hemmet" där jag jobbade - ni vet, den som mutade mig med pengar om jag lovade att vara tyst om det jag hade sett och hört. Jag bad personen i fråga att hälsa från mig...
Nåväl, här är personens berättelse:

"Det var helt fruktansvärt! Jag har mått så dåligt! De släpade små pojkar, 8-10 år - uppför trappor, låste in dem i rummen och lät dem sitta där och skrika. När jag frågade om jag fick gå in så fick jag till svar "Låt honom sitta! Han är manipulativ. Han ska lära sig!". Till slut när jag "fick" gå in så fann jag en arg, ledsen och förtvivlad pojke som kastade saker omkring sig och grät. Men jag satte mig lugnt ner på sängen och väntade en stund. Sedan tog jag upp en nalle från sängen och höll den i min hand. Jag lät nallen prata: "Hej!". Till en början hörde inte pojken den men när jag upprepade det så lugnade han sig och svarade "Hej...". Nallen fortsatte "Vill du prata med mig?. Pojken svarade "Ja..." Svårare än så var det inte. Han är ju ett barn!

Sedan var det jättekonstigt vid alla måltider, bara en massa hot. Det sades i och för sig inte i en "ond ton" utan mer lugnt och sansat men bestämt: "Om du flippar ur nu åker du upp på ditt rum! Skärp dig nu! Jag vet att du är ledsen för att din mamma inte kommer imorgon men nu får du skärpa dig!" Om något barn vågade säga ifrån blev svaret: "Vi ska ha en trevlig ton här annars får du gå upp på ditt rum!" Och man ville gärna offentliggöra barnens tillkortakommanden så man diskuterade gärna det under måltiderna så att alla kunde höra. "Du skötte dig inte så bra under förra lektionen..." Jag var med under en lektion en gång. Läraren blev skitförbannad på en elev, skrek och härjade och tog tag i nacken på pojken och föste ut honom... Det är klart att man kan bli arg men man måste ju förhålla sig professionell i en sån situation - visst kan man riva ifrån men man måste ändå sansa sig någon gång... Jag tog upp det här med personalen och sa att jag skulle gå till ledningen men vad tror du ledningen sa? Jo, det här får du själv ta upp med den berörda personalen. Men till slut fick jag till ett möte där jag hade en kollega med mig som hade upplevt liknande saker. Även en representant från Socialen var med... hon var helt chockad och lovade att ta upp det här med sin överordnade. Även psykologen som jobbar där var med vid mötet men han verkade inte alls förstå mitt budskap för när jag frågade vart den fria leken hade tagit vägen svarade han: "Den fria leken? tja, det var en bra fråga..." Det har gått lång tid nu och inget händer... Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Fattar inte vad allt det här handlar om men det är väl grupptryck, kåranda, kultur och en attityd om att man inte vill ta in kunskap utifrån. Alla håller varann bakom ryggen! Jag har mått så dåligt - gråtit och skrikit men nu är jag mest arg. Jag har skickat mail till Socialsekreteraren, även berättat om dig Nina och din bok men inget händer... Jag sa till socialsekreteraren - "Ska vi sitta om 60 år igen och höra alla dessa berättelser om hur barn hade det i början på 2000-talet? Ska vi starta utredningar igen då och staten ska betala en massa pengar till dem som varit utsatta? Varför görs det inget? Jag känner mig helt maktlös! Och det pratas om det här stället må du tro - alla vet hur det är men ändå får det pågå år ut och år in!"

Efter samtalet var jag så upprörd. Jag berättade om samtalet för min man. Han blir lika upprörd och fattar ännu mindre än jag varför inget händer. "Vad ska man göra?" säger jag till min man. "Ja men... skriv ett brev till Reinfeldt och låt alla dem du har pratat med skriva under med sitt namn!" säger min man som alltid hittar "enkla" lösningar på problem. Först skrattade jag men nu börjar jag fundera... Kanske man skulle skriva till Reinfeldt... Men hjälper det? Knappast... Men jag vill ändå göra en liten efterlysning här i min blogg. Ni som upplevt det här som anställd, ni som reagerat över psykiska och fysiska kränkningar på hvb-hem (antroposofiska eller ej), hör av er till mig! Kanske brevet till Reinfeldt inte är sån dum idé ändå...

Fuskbyggare och Fuskinstitutioner

Såg ni "Fuskbyggarna" häromkvällen? Visst är det helt horribelt att människor utan kunskap skor sig på andras bekostnad!! Förstör en hel familjs tillvaro för att tjäna pengar! Och dessutom har mage att stå och säga inför kameror och den drabbade familjen att "Vi har inte gjort något fel!" och till och med ange den drabbade familjen som referens när han pratar med en ny kund! Visa upp en fin yta som därunder är en katastrof! (Det är väl ingen som har undgått att förstå vart jag vill komma?)*ler*
Denna fuskbyggare hade inte gjort många rätt - putsat fasaden utan luftspalt, vilket gör att fukten inte har någonstans att ta vägen, dragit rör genom fönster och ventiler, murat in ett rör som kom upp ur marken i väggen så locket inte gick att sätta på, satt över ett tält över huset som visade sig läcka osv.
Familjen hade betalat dyra pengar för att få detta gjort och förlitat sig på att byggaren och hans anställda hade den kunskap som krävs för att bygga ett hus. Det är väl klart att man gör!
Mitt i byggandet går företaget i konkurs och familjen lämnas med ett hus som är ett enda kaos. Skulder upp över öronen och ett hus som är i större renoveringsbehov än innan renoveringen startade!
Men det är klart att konsekvenserna av okunskap blir förödande. Taket läcker, ventilationen fungerar inte, det drar från alla håll och kanter, elen i huset är livsfarlig. Och till slut händer det oundvikliga - hela den fina fasaden spricker och allting uppenbaras.
Någon som tycker att jag drar konstiga paralleller? För mig är det ganska uppenbart! Men det är klart, det finns en viktig skillnad. Ett hus kan man ju faktiskt riva och sedan bygga upp igen.
Ser fram emot TV4:s nya satsning "Fuskinstitutionerna"!