Den 3:e november bär det iväg till Huvudstaden igen! Den här gången ska jag få den stora äran att besöka självaste Regeringskansliet - Socialutskottet!
Visst är det fantastiskt? Jag blir så stolt! Det kostar mig både bensinpengar och en semesterdag (jobbar ju heltid nuförtiden) men jag skulle aldrig i världen missa en sådan här möjlighet att få påverka!
Det rör sig mycket i media nu runt både Fosterhemsplaceringar och barn som hamnar på institution. I december läggs delar i utredningen om barnhemsbarnen ut men fortfarande återstår cirka hälften av dem som ska intervjuas. Historia efter historia nystas upp av människor som varit utsatta för grova kränkningar under sin barndom. Utredningen rör barn (som numer är vuxna) som varit placerade fram till 80-talet. Varför gränsen går just där är jag lite osäker på... Vad händer med de barn som farit illa efter 80-talet? Eller tror man att det inte finns placerade barn som farit illa efter 80-talet?
Kanske påbörjas en ny utredning senare... "någon annan dag" för dessa barn - som också hinner bli gamla och leva ett helt liv utan upprättelse... Och för barnen som farit illa på institutioner på 2000-talet då? När tillsätts den utredningen? Varför går allt så sakta? Varför inte ta tjuren vid hornen?
Men detta är väl en av de frågor jag får ta med mig till Regeringskansliets Sociala utskott den 3/11...
Fint att få chans att påverka!Vore verkligen bra om frågan om en utredning från 90-talet o framåt togs upp.Jag blev jättebesviken när jag ringde för att jag ville delta i utredningen och fick veta att jag "inte riktigt kvalade in" p.g.a. årtiondet.Jag har varit placerad mellan 1991-2003 och varit med om en hel del skit som jag tycker borde komma upp i ljuset. Det finns nog tyvärr många tråkiga historier. /Miss Busy
SvaraRadera