Inlåst

Ikväll har jag suttit bänkat framför TV:n! Var så spänd på programmet "Inlåst". Vad var det för killar man skulle få möta? Hur skulle personalen bemöta dessa kriminella 16-17-åringar?
Jag reflekterade mest över avsnittet där man fick se en av killarna kalla på nattpersonalen mitt i natten för att han hade så svår ångest. Följande ordväxling utspelades:
Ungdomen: "Jag orkar inte vara i det där fucking rummet mer!!!"
Vårdaren: (Lugnt och sansat) "Vad sa du?"
Ungdomen: "Jag orkar inte mer! Jag måste härifrån!"
Vårdaren: (Konstaterar lugnt) Neeej,,, jag förstår... men du får vänta. Det går inte att göra så mycket nu. Du får vänta tills imorgon när fängelseledningen kommer".

Jag har hört liknande dialog utspelas på ett hvb-hem (har hört det med egna öron eftersom ungdomen hade spelat in samtalet på sin mobil):
Ungdomen: "Jag tänker fan inte vara kvar här mer!"
Vårdaren: (Ironiskt) "Nehej och hur fan har du tänkt ta dig hem då? Jag tänker då fan inte skjutsa dig och det blir jävligt långt att gå!"
Ungdomen: "Det här stället är ett jävla cp-ställe!"
Vårdaren: (Skrattar): "Ja, varför tror du att du är här?"
Ungdomen: "Därför att du är ett jävla cp!"
Vårdaren: (Hotfullt) "Vad sa du?"
Ungdomen: "Jag sa att du är ett jävla cp!"

Mer behöver jag väl inte berätta om hur den historien slutade... men om ni vill veta - den slutade med en nedläggning!




Många av ungdomarna som tar kontakt med mig berättar att de provoceras till utbrott. Jag brukar svara "Du behöver inte förklara - jag vet precis vad du menar!".

Var finns pedagogiken, lugnet, "vuxenrollen", empatin?
Det var fantastiskt att höra vårdaren på fängelset bemöta denna ungdoms förtvivlan med ett sakligt lugn "Jag lyssnar, jag förstår, jag finns här och jag ska hjälpa dig!"

Torsdagar 21.00 TV4! Jag sitter bänkad några veckor framöver!

Veckans ordspråk:

"Tama fåglar sjunger om frihet - fria fåglar flyger!"
Fritt efter Elmer Diktonius