Hallandshem går fria (eller Vem tror på ett barn?)

Jag tror Socialstyrelsen har blivit manipulerade:
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.746865-granskningen-av-hallandshem-far-kritik


Man blir mörkrädd!"Robin" och "Marcus" som har bott på Hallandshem (men som rymde för de stod inte ut med kränkningarna de blev utsatta för) har inte ens blivit tillfrågad i ärendet! Socialstyrelsen har kommit fram till att behandlingshemmet "präglas av värme och humor" - behjärtansvärt!

Trots att "Robin" har suttit i timmar och berättat om kränkningar tror man mer på föreståndarens och personalens berättelse. Ska det vara så svårt att förstå att det krävs enormt mycket för ett barn/ungdom att ta kontakt med myndigheter för att berätta att man blir utsatt för kränkningar av vuxna människor. Hur ska "Robin" känna sig nu? Vem tror på honom? Jo, Robin (om du läser det här). JAG TROR PÅ DIG!! Och du har gjort rätt, det kan ingen ta ifrån dig! Du har gjort det du SKA göra - det är viktigt att du känner det i hjärtat!

På hvb-hemmet där jag jobbade tog man ofta emot studiebesök. Det var personal från Socialstyrelsen och andra myndigheter, lärare från skolor i andra kommuner, studerande, högt uppsatta politiker o s v. Jag minns att de "dukade upp" inne i biblioteket och berättade om deras "fantastiskt verksamhet" - många jag känner har varit där på studiebesök och verkligen låtit sig luras av deras fina "utsida". Jag hade lust att gå in i biblioteket och ställa mig och skrika: "TRO INTE PÅ DEM - DET ÄR LÖGN FRÅN BÖRJAN TILL SLUT!". Så jag vet "Robin" att de är mästare på att manipulera - att visa upp sitt fina skal! Men under ytan ser det helt annorlunda ut, där kränks barnen till höger och vänster - både psykiskt och fysiskt!

Peter Andersson-Pilz som var en av dem som berättade i radioprogrammet "Kaliber" om kränkningarna har berättat för mig att varken Socialstyrelsen eller Länsstyrelsen har pratat med honom eller de två andra anställda som också medverkade i Kaliber. Jo, ni läser rätt - DE har inte blivit tillfrågade under utredningen!

Så..... det som "Robin" och Peter Andersson-Pilz har berättat är inte värt någonting! Myndigheterna lyssnar mer på föreståndaren och hans kollegor som håller honom om ryggen! Man undrar ju... Ja, allvarligt - jag undrar väldigt mycket.... Jag tänker på allt från mutor till "svågerpolitik". Eller är det bara så enkelt att det bor en latmask i myndigheterna?
Jag känner mig helt... tom. Hur ska då "Robin" känna sig? Och Peter? Men om det kan vara någon tröst för er - jag tror på er till 100%! Jag har sett det här på så nära håll - vet hur ledningen skyddar de anställda, hur de manipulerar både myndigheter, föräldrar och varann! Vet hur lite man lyssnar på barnen! Vet hur det känns när man själv tror man håller på att bli tokig! Vet hur det känns att känna sig totalt maktlös! Vet hur det känns när frustrationen nästan kommer ut genom öronen! Vet hur det känns att beskriva något som nästan är obeskrivbart! Jag vet hur det känns att inte bli trodd men ge aldrig upp Robin, Markus, Peter och alla andra som försöker berätta sanningen! En vacker dag kommer den fram!

Blogaward

Jag är mycket stolt! Min blogg har fått en blogaward från en av mina läsare! Utmärkelsen lyder "för ett ämne i tiden". Här är beviset:



Denna ska jag nu skicka vidare till 7 stycken andra bloggar som jag tycker är värda priset. Om du är en av dem, så kopierar du bara bilden på pokalen och lägger den på din sida. Sedan skickar du i din tur den vidare till 7 stycken andra och lämnar ett meddelande i deras blogg. En glad, kul och positiv sak som visar att du är en bloggare värd att läsa, samt ett sätt att se till att andra som läser din blogg får nya intressanta bloggar att följa. Samtidigt ska man berätta sju saker om sig själv, som man inte tidigare berättat på bloggen. Här har ni dem...

1. Jag är en jäkel på att skriva sångtexter.
2. Jag har spelat SM i biljard!
3. Jag anser själv att jag har svårt att göra mig hörd i många sammanhang.
4. Jag äger på Karaoke! Utmana mig!
5. Jag blir lätt uttråkad.
6. Jag är sjukligt rädd för vatten (eller rättare sagt för drunkningsdöden)
7. Jag är en hopplös ateist.

Jag ska nu nominera 7 bloggar:

1. Tänkvärd: http://thewitch.se/
2. Stark och färgglad: http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman
3. Poetisk och Falu-Färg-Stark: http://www.marcusbirro.se/bloggen
4. En varm blogg som går rakt in i hjärtat: http://amstrams.blogg.se/
5. När man vill skratta åt "värdsliga" ting: http://www.argalappen.se/
6. Gripande: http://ludmilla.se/
7. Alldeles fantastisk: http://busungar.krogh.se/

Tack du underbara bloggläsare som nominerade mig!
Varma Kramar Nina Cernold

Skolinspektionens granskning, kbt, pedagogik, och forskning

Lyssna på Radioinslag P3 22/2:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=3459581

Skolinspektionens granskning av skolan på våra hvb-hem visar att 1 av 131 ger barnen tillräcklig undervisning. Jag saknar rapport från "det aktuella hvb-hemmet". I rubrik 4.1 i rapporten kan man läsa att "Alla kända hvb-hem som bedriver särskild undervisning är granskade" och att man "förhoppningsvis har identifierat så gott som samtliga hvb som bedrivs i privat regi". Sorry men ni missade ett (för visst räknas väl ""Stiftelse" som "privat regi"?)!

Nåväl.... Barnombudsmannen kräver nu att granskning görs av landets samtliga hvb-hem. Samma dag som Skolinspektionen släppte sin rapport skickade BRIS och Barnombudsmannen ut en folder till alla HVB-placerade barn och personal som jobbar med dem om vilka rättigheter barnen har, vad vuxna får göra mot dem och vart de kan vända sig. Man får ju bara hoppas att de (barnen) har/får möjlighet att ringa...

Att skolan kom i andra hand var ganska tydligt där jag jobbade. Vården bestämde allt - allt från klassammansättningar till vad eleverna fick och inte fick göra i klassrummet.
Claudia Montecinos har gjort ett forskningsarbete på min bok. Hon pratar i sitt arbete om en "lärardiskurs" och en "vårddiskurs". Vården med KBT (en misstolkad sådan enligt mitt sätt att se det) som "behandlingsmetod" blev den diskursiva strukturen som verkade på skolan genom vilken man uttryckte ett slags förebyggande arbetssätt med ramar och regler.
Och Gud nåde den som vågade sätta sig emot det med pedagogiskt "dravel". På det viset blev klassrummet inte lärarens, inte barnens utan vårdassistenternas.(obs! Bloggarens inlägg - ej forskarens).



Claudia skriver vidare:
Detta kan ha att göra med personalens uppfattning av elevernas beteenden och den teori som kan ha utvecklats om vad eleverna behövde hjälp med. Att personalen därför menade att eleverna mådde bra av regler och ramar. Uttrycket ”där valde du bort” blev ett centralt verktyg som man använde sig av inom den diskursiva strukturen för att eleverna skulle hållas inom de bestämda ramarna och reglerna. Vårddiskursen intog ett tolkningsföreträde i arbetet med eleverna och fick därmed en hegemonisk position då dess åsikter om hur man skulle arbeta med eleverna och bedriva KBT fick en normerande position i skolan.

OBSERVERA att Claudias forskningsarbete är helt objektivt men i sammanhanget känns det relevant att lyfta fram ovanstående citat. (Forskningsarbetet går för övrigt att beställa genom www.internatet.org)

"Christoffer" som medverkade i P3 säger i radioinslaget "Vi hade ingen skolplikt!"
Jag förstår precis vad han menar. Jag fick flera gånger erfara att man straffade barnen genom att hålla dem hemma från skolan. "Han har gjort ur för sig så han kommer inte till skolan idag!". "Det blir ingen skidåkning på idrotten idag för xx - har inte skött sig!" Vad vi lärare ansåg om det var inte ens relevant i sammanhanget. Skolplikt? Vad är det?

Det är på tiden med granskningar!! Men den stora frågan är - Vad händer sen?

Rapporten från Skolinspektionen

Här finns hela rapporten från Skolinspektionen.


http://www.skolinspektionen.se/hvb-rapporter

Inslag i Radio

Endast 1 av 31 granskade hvb-hem får godkänt av Skolinspektionen. Följ länk för att läsa mer:

http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?ProgramId=1646&artikel=3459581

Granskningar, pedagogik, utbildning (och radio).

På måndag får vi veta vad Skolverket kommit fram till i sin granskning av skolan på 40 av landet hvb-hem. Jag väntar med spänning!
Min egen upplevelse som lärare på det aktuella hvb-hemmet är ganska svår att beskriva - det var... kaotiskt! Några styrdokument såg jag över huvud taget inte röken av under min tid där och ont om utbildade lärare var det gott om:). Jag vet inte exakt hur många vi var i lärarkollegiet, men gissningsvis runt 12 stycken. Av dessa 12 var inte ens hälften högskoleutbildade. Det är ganska beklämmande...
Betänk... i en kommunal skola är det specialpedagogerna som träder in när skolan inte fungerar för en elev och det handlar ofta om utåtagerande pojkar som behöver stöttning både i sitt lärande och socialt. Specialpedagogens roll är även att handleda oss "vanliga lärare". Det krävs alltså spetskompetens för dessa barn... ok... Men om ca 35 pojkar som behöver spetskompetens hamnar på en "institution" - borde inte det betyda att lärarkollegiet borde bestå av ENBART specialpedagoger? Eller åtminstone merparten av dem borde väl ha en specialpedagogisk utbildning? Eller har jag fel? För mig går i alla fall inte ekvationen ihop (men jag har i och för sig aldrig varit särskilt bra på matte).
En annan företeelse som var komplicerad var att assistenter från vården alltid fanns med i klassrummet och med dem deras "behandlingsmetoder". Detta var fullt accepterat från ledningen... Den minsta lilla "olydnad" så hade eleven "valt bort"! Det var väldigt svårt att praktisera sina pedagogiska kunskaper i klassrummet eftersom man som lärare inte hade mycket att "komma med". Klassrummet var inte mitt och allra minst barnens - det var assistentens.
En mycket knepig situation som, enligt mitt sätt att se det, var ohållbar.

Huruvida undervisningen höll kvalitet är jag inte rätt "man" att uttala mig om - ovan beskrivna är ju mina upplevelser av situationen "som sådan". De gånger jag deltog i andra lärares klassrum reagerade jag över att mycket var "gammalmodigt" som diktamen, bänkar i raka led, "sitta stilla och jobba", inte ifrågasätta o s v. Helt raka motsatsen mot hur man jobbar i den kommunala skolan. Men jag var nog inte anställd tillräckligt länge för att hinna se utvärderingar (för såna fanns väl?) eller uppfatta vad och hur man egentligen jobbade med under lektionstid i andra lärares klassrum. Själv blev jag ju fråntagen eleverna (med ledningens godtycke) då vården ansåg att jag var olämplig att bedriva undervisning (efter 4 års högskoleutbildning och 12 års erfarenhet).
Pedagogiken lydde under Waldorf, en pedagogik som blivit omdiskuterad på senaste tiden. Många säger att kunskapsnivån ligger lågt och att elever som gått waldorf har svårt att hänga med i en "vanlig skola". Men jag väljer att inte ha åsikter här (inte uttalade i alla fall) - mitt fokus ligger på utbildning. ALLA BARN HAR RÄTT TILL UTBILDADE LÄRARE!!!
Eller hur är det nu då?
Jag väntar med spänning på måndagens rapport från skolverket!!

PS: Jag fick ett samtal från Radio (P3) idag...

Äpplen och Päron

Jag fick en intressant respons på mitt inlägg "Skillnad på kunskap och kunskap". I inlägget jämför jag personer utan utbildning som jobbar med utsatta barn med exempelvis läkare, brandmän eller advokater. Jag menar att det är jämförbart medan personen som ville kommentera menar att man inte kan jämföra det. "Det är som att jämföra äpplen med päron" skriver han. Av någon anledning så fungerade det inte att lägga in kommentaren så jag skriver in den här istället. Reflektionen är intressant:

"Det går inte att jämföra på det sättet, det är som att jämföra äpple med päron och att något av det ska vara bäst. Läkare får utbildning i att skära i människor, Jurister får utbildning i att kunna lagboken, men människoarbetare får ingen utbildning i att förstå hur det är när det är svart på insidan, när man står i in mörk brunn och ser människor som tittar ner på en och slänger ner ett rep, en stege, mat osv när man inte kan använda sina händer för att ta emot och sedan säger de "nu är min arbetstid slut så nu går jag för jag behöver ett privatliv och utbildar mig så att jag kan få lite beröm för mina uppoffringar". och där står jag och ingen stannar kvar och har medkänsla och förståelse med mig så att jag kan bota mig själv och komma ur mitt helvete. Jag har träffat många socionomer och socialpedagoger och ingen har förstått det, förstått vad kommunikation är, vad det vill säga att stanna kvar och låta mig komma ur min skit själv, så jämför inte med läkare och jurister, det går inte. Än finns det ingen utbildning i medkänsla och förståelse för en människa som är i helvetet".

Jag förstår någonstans vad personen menar men jag vill ändå hävda att utbildning är viktigt. Visst finns det personer som är utbildade som inte alls är lämpade för jobbet och vice versa men är det försvarbart att driva en institution utan utbildad personal? Någon har sagt att det är lättare att starta ett hvb-hem än att starta en korvkiosk. "Vem som helst" får starta och driva hvb-hem... Då tycker jag att det har gått fel någonstans.
Och om man inför en behandlingsmetod - typ KBT så anser jag att en gedigen utbildning i den aktuella behandlingsmetoden är ett måste. Hur ska man annars kunna tillämpa den på rätt sätt?
Att fel människor är på fel platser kommer vi nog aldrig ifrån men det kan aldrig vara försvarbart att driva verksamheter utan utbildad personal. Eller?

Empati och förståelse må var medfödda "anlag" men kunskap kan väl aldrig vara fel?