Äpplen och Päron

Jag fick en intressant respons på mitt inlägg "Skillnad på kunskap och kunskap". I inlägget jämför jag personer utan utbildning som jobbar med utsatta barn med exempelvis läkare, brandmän eller advokater. Jag menar att det är jämförbart medan personen som ville kommentera menar att man inte kan jämföra det. "Det är som att jämföra äpplen med päron" skriver han. Av någon anledning så fungerade det inte att lägga in kommentaren så jag skriver in den här istället. Reflektionen är intressant:

"Det går inte att jämföra på det sättet, det är som att jämföra äpple med päron och att något av det ska vara bäst. Läkare får utbildning i att skära i människor, Jurister får utbildning i att kunna lagboken, men människoarbetare får ingen utbildning i att förstå hur det är när det är svart på insidan, när man står i in mörk brunn och ser människor som tittar ner på en och slänger ner ett rep, en stege, mat osv när man inte kan använda sina händer för att ta emot och sedan säger de "nu är min arbetstid slut så nu går jag för jag behöver ett privatliv och utbildar mig så att jag kan få lite beröm för mina uppoffringar". och där står jag och ingen stannar kvar och har medkänsla och förståelse med mig så att jag kan bota mig själv och komma ur mitt helvete. Jag har träffat många socionomer och socialpedagoger och ingen har förstått det, förstått vad kommunikation är, vad det vill säga att stanna kvar och låta mig komma ur min skit själv, så jämför inte med läkare och jurister, det går inte. Än finns det ingen utbildning i medkänsla och förståelse för en människa som är i helvetet".

Jag förstår någonstans vad personen menar men jag vill ändå hävda att utbildning är viktigt. Visst finns det personer som är utbildade som inte alls är lämpade för jobbet och vice versa men är det försvarbart att driva en institution utan utbildad personal? Någon har sagt att det är lättare att starta ett hvb-hem än att starta en korvkiosk. "Vem som helst" får starta och driva hvb-hem... Då tycker jag att det har gått fel någonstans.
Och om man inför en behandlingsmetod - typ KBT så anser jag att en gedigen utbildning i den aktuella behandlingsmetoden är ett måste. Hur ska man annars kunna tillämpa den på rätt sätt?
Att fel människor är på fel platser kommer vi nog aldrig ifrån men det kan aldrig vara försvarbart att driva verksamheter utan utbildad personal. Eller?

Empati och förståelse må var medfödda "anlag" men kunskap kan väl aldrig vara fel?