tisdag 23 februari 2010

Skolinspektionens granskning, kbt, pedagogik, och forskning

Lyssna på Radioinslag P3 22/2:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=3459581

Skolinspektionens granskning av skolan på våra hvb-hem visar att 1 av 131 ger barnen tillräcklig undervisning. Jag saknar rapport från "det aktuella hvb-hemmet". I rubrik 4.1 i rapporten kan man läsa att "Alla kända hvb-hem som bedriver särskild undervisning är granskade" och att man "förhoppningsvis har identifierat så gott som samtliga hvb som bedrivs i privat regi". Sorry men ni missade ett (för visst räknas väl ""Stiftelse" som "privat regi"?)!

Nåväl.... Barnombudsmannen kräver nu att granskning görs av landets samtliga hvb-hem. Samma dag som Skolinspektionen släppte sin rapport skickade BRIS och Barnombudsmannen ut en folder till alla HVB-placerade barn och personal som jobbar med dem om vilka rättigheter barnen har, vad vuxna får göra mot dem och vart de kan vända sig. Man får ju bara hoppas att de (barnen) har/får möjlighet att ringa...

Att skolan kom i andra hand var ganska tydligt där jag jobbade. Vården bestämde allt - allt från klassammansättningar till vad eleverna fick och inte fick göra i klassrummet.
Claudia Montecinos har gjort ett forskningsarbete på min bok. Hon pratar i sitt arbete om en "lärardiskurs" och en "vårddiskurs". Vården med KBT (en misstolkad sådan enligt mitt sätt att se det) som "behandlingsmetod" blev den diskursiva strukturen som verkade på skolan genom vilken man uttryckte ett slags förebyggande arbetssätt med ramar och regler.
Och Gud nåde den som vågade sätta sig emot det med pedagogiskt "dravel". På det viset blev klassrummet inte lärarens, inte barnens utan vårdassistenternas.(obs! Bloggarens inlägg - ej forskarens).



Claudia skriver vidare:
Detta kan ha att göra med personalens uppfattning av elevernas beteenden och den teori som kan ha utvecklats om vad eleverna behövde hjälp med. Att personalen därför menade att eleverna mådde bra av regler och ramar. Uttrycket ”där valde du bort” blev ett centralt verktyg som man använde sig av inom den diskursiva strukturen för att eleverna skulle hållas inom de bestämda ramarna och reglerna. Vårddiskursen intog ett tolkningsföreträde i arbetet med eleverna och fick därmed en hegemonisk position då dess åsikter om hur man skulle arbeta med eleverna och bedriva KBT fick en normerande position i skolan.

OBSERVERA att Claudias forskningsarbete är helt objektivt men i sammanhanget känns det relevant att lyfta fram ovanstående citat. (Forskningsarbetet går för övrigt att beställa genom www.internatet.org)

"Christoffer" som medverkade i P3 säger i radioinslaget "Vi hade ingen skolplikt!"
Jag förstår precis vad han menar. Jag fick flera gånger erfara att man straffade barnen genom att hålla dem hemma från skolan. "Han har gjort ur för sig så han kommer inte till skolan idag!". "Det blir ingen skidåkning på idrotten idag för xx - har inte skött sig!" Vad vi lärare ansåg om det var inte ens relevant i sammanhanget. Skolplikt? Vad är det?

Det är på tiden med granskningar!! Men den stora frågan är - Vad händer sen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar