Min bok läker...

Det börjar bli några stycken som varit placerade på "Det aktuella hvb-hemmet" som har hittat min hemsida. Nyligen fick jag mail från en person som bott där. Personen har nu läst min bok och jag tänkte att ni skulle få ta del av några kommentarer från personen i fråga. Med all respekt för att det finns de som är nöjda med sin tid där (som verksamhetschefen skriver i sitt bemötande till Länsstyrelsen). Men det finns uppenbarligen många som har liknande uppfattning som jag har av stället: Så här skriver "X" (har självklart fått tillstånd att citera):

"jag fick din bok igår och började genast att läsa den .det är en bok som är skriven såpass bra så väl förklarad med känslor att man knappt vill sluta läsa .men samtidigt ...så svårt att läsa ..jag brast i gråt redan första gången då det skrevs om morgonsamlingen ...att man alltså fick stå ut med det där 'skiten' i 5 år ..jag fattar inte hur man ens klarade det ...eller ja jag hade väl inget annat val antar jag .den här boken är på nåt sätt läkande för min del .du och din kompis där har sett och fick samma uppfattning som jag hade från början då jag var där .har kommit så långt i boken tills ni ringde anonymt till länstyrelsen .hatet,det där hatet jag kände då mot skolans personal och vårdpersonalen ...jodå det finns kvar inom mig .jag kan ju kontrollera det,men jag tänker jag är ju inte ensam om att ha gått där .finns nog de som inte kan kontrollera sin ilska när det gäller den felbehandlingen de gjort/gör än idag .jag ska med spänning läsa vidare ikväll .jag minns flera saker ,som jag tidigare förträngt.
jag kan nämna att när jag gick där,så fanns det några personer som jag -mot min vilja många gånger tvingades att umgås med .jag vet att det fanns 2 ,kanske till och med 3-4 st som man i dagens samhälle skulle kalla för pedofiler om jag skulle beskriva vad som hände .
det är nåt som du också såg.saker som hände där,trodde de att man skulle glömma och förlåta bara man talade ut om det.
det funkar inte riktigt så .
om du visste vad läkande denna bok var"

Känslan av att min bok är läkande värmer mig långt in i själen...

Snart dags för reportaget i "Social Qrage"!

Igår blev jag påmind om att det snart är dags för reportaget i tidningen "Social Qrage", något jag ser fram emot. Reportaget kommer att publiceras den 2/6. Det var en fotograf som tog kontakt med mig och berättade att han ville fotografera mig för SKTF:s räkning.
Allt annat är klart inför publiceringen och det kommer att bli ett ganska stort reportage där man först berättar om min bok och Claudia Montecinos forskningsarbete om densamma men även Det aktuella hvb-hemmet har uttalat sig.
Min bok har ju fått en helt annan trovärdighet sedan Claudia gjorde sitt forskningsarbete om den: "Vägen mellan en pedagogik och arbetsmetod och dess omsättningar i praktiken". Syftet med studien var att "genom en diskursanalyls och ett dekonstruktivistiskt perspektiv beskriva och analysera Byskolans grundläggande antroposofiska läkepedagogik och arbetsmetod KBT. Att få en förståelse för hur dessa verkade i praktiken och belysa hur elever och personal föreställde sig och definierade varandra, och vilka positioner de intog genom detta. Hur elever och lärare upplevde vardagen, hur den strukturerades och hur arbetet organiserades på skolan. Hur eleverna strävade aktivit för att forma sin dagliga tillvaro. Slutligen hur lärare som tidigare har arbetat på skolan, samt före detta elever och nuvarande ledningspersonal väljer att framställa Byskolan idag, utifrån sin syn på skolans omdebatterade historia". Claudia har verkligen gjort ett bra arbete och hon har förhållit sig objektiv genom hela arbetet, vilket är bra både för mig och Det aktuella hvb-hemmet.

Jag ser naturligtvis väldigt mycket fram emot reportaget i Social qrage och ser det nog som det största som hänt sedan boken gavs ut. Det bästa är att detta reportage direkt träffar rätt målgrupp - de allra flesta som jobbar med socialt arbete i Sverige. Tidningen "Social Qrage" ligger nog i personalrummet på alla Socialkontor runt om i landet och även på alla högskolor som har socionomutbildning.
Jag ser själv min bok, tillsammans med Claudias forskningsarbete, som ett bra komplement i exempelvis socionomutbildningen och behandlingsassistentutbildningar. Jag tror det är ett utmärkt diskussionsunderlag när man kommer in på frågor som handlar om bemötande men även när det kommer till personalfrågor - vikten av att alla står på samma grund, har liknande utbildningar och framför allt - att all personal överhuvudtaget HAR genomgått en utbildning. Jag tror även att den kan vara användbar på befintliga arbetsplatser där personalen har olika syn på bemötande. Helt enkelt en bra utgång för diskussioner och analyser.

Jag hoppas verkligen att min bok, tillsammans med Claudias forskningsarbete kan verka som diskussionsunderlag i olika sammanhang för alla som, på ett eller annat sätt, jobbar med/kommer att jobba med våra utsatta barn. Det är en känslig fråga men den behöver lyftas upp till ytan!

Förra veckan fick jag ett samtal från en annan tidning. Förhoppningsvis blir det ytterligare ett tidningsreportage som träffar rätt målgrupp. Jag hoppas det...

Kepsar, skolplikt och "Ordning och uppförande"

Igår tittade jag på UR:s program "Skolfront". Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Skolminister Jan Björklund debatterade om "Ordning i skolan". Det var väldigt intressant och för min egen del tyckte jag Maria Wetterstrand vann debatten. Det är sorgligt tycker jag, att en skolminister verkar så inskränkt, som om han aldrig har satt sin fot i skolans värld. Han låter som någon som är född på 20-talet i mina öron. En som tror att skolan är till för de vuxna... Han har säkert en massa bra åsikter också men igår tyckte jag Maria vann med hästlängder. Han vill t ex införa betyg i ordning och uppförande - enligt mitt sätt att se det är det som att gå tillbaka till "Stenåldern". Bara ytterligare en sätt att tala om för de "stökiga eleverna" att de är dåliga och för de "duktiga" att de är så mycket bättre. De flesta som jobbar i skolan vet ju idag att det finns orsaker att stökiga elever är stökiga, t ex kan det bero på att eleven har en "diagnos" eller att eleven kommer från otrygga hemförhållanden. De flesta lärare i skolan kan också hantera det på ett bra sätt, även om det ofta saknas resurser. Hjälper man dessa elever på sikt genom att ge dem dåligt betyg i uppförande? Och hur långt in i livet förföljer det här betyget ungdomen?
De diskuterade också det här med kepsar i klassrummet - en het fråga, så het att man sällan diskuterar det i skolan. Själv är jag en sådan som inte ser kepsarna. Jag minns en gång när jag undervisade i spanska... Jag "gästspelade" i en årskurs 6 en gång i veckan på en skola här i Falun. I 40 minuter vistades jag i klassrummet och i slutet av lektionen kom deras ordinarie lärare in och det första hon gjorde var att börja härja runt i klassrummet för att dra av pojkarna deras kepsar. Hon lade verkligen ner energi på det! Och jag hade inte ens sett dem... Jag tänker liksom inte på det och det är väl därför jag inte förstår hur vissa lärare kan lägga ner så mycket energi på att få av eleverna kepsarna. Nåväl - det bör väl vara upp till varje lärare, anser jag men Jan Björklund vill helst skapa en regel som säger att kepsarna ska vara av i klassrummet. För mig skulle det kännas så konstigt... Beslutet skulle inte komma från mig liksom...
Summa sumarum så har de väldigt olika åsikter om detta våra kära politiker. Men det jag vill komma fram till är att jag satt och tänkte när jag tittade på programmet: "Tänk om ni visste vad som händer där ute". Här sitter man exempelvis och diskuterar om man får stänga av barn från skolan om de t ex mobbat eller misshandlat en annan elev. Eftersom det strider mot skolplikten så är det i de flesta fall inte tillåtet (möjligtvis om man ordnar med hemundervisning åt eleven). På hvb-hemmet där jag jobbade höll man barnen hemma från skolan som straff för att de inte hade uppfört sig och det var helt godtyckligt från ledningens sida. Personalen på elevhemmen var barnens ställföreträdande föräldrar så de fick minsann bestämma själva! Detta hände inte bara en gång under min tid där. Det hände gång på gång på gång. I mitt fall höll man barnen hemma från skolan i flera veckors tid eftersom man ansåg att barnen blev stressade och inte mådde bra då jag vägrade att använda deras bestraffningsmetoder i klassrummet. Även detta var helt godtyckligt från ledningens sida. Hur var det då med skolplikten?
"Ordning och uppförande" - hur ska man tolka det begreppet? Jag blev själv vittne till hur barnen "valde bort" i klassrummet för att de vickade på stolen eller satt och tittade ut genom fönstret för länge eller grävde i bänken efter en penna för länge eller satt i tanklöshet och böjde en linjal... Vad är "ordning och uppförande" för mig? För dig? Och vart går gränsen? Och vem ska kunna avgöra? "Har han skött sig?" var den ständiga frågan och mitt svar var alltid Ja! Utifrån de förutsättningar eleven har så har han "skött sig" exemplariskt! Allt detta handlar ju om ett samspel mellan den vuxne och eleven men vänder man på det och gör det till ett maktspel så blir det jobbigt - både för eleven och för den vuxna. Men det var allt det handlade om på det aktuella hvb-hemmet - MAKT! MAKT! MAKT!

Det aktuella hvb-hemmet på Socionomdagarna

Det kanske var tur på något vis att jag aldrig anmälde mig till socionomdagarna...

http://www.socionomdagarna.se/sponsorer-och-utstallare/

Hade faktiskt tänkt hyra en liten monter för utställning. Det gäller ju att vara med för att nå ut med budskapet. Hade sett fint ut om vi hade blivit grannar.... På ena sidan väggen någon som står och berättar om hur fantastiskt det är på Dormsjöskolan och på andra sidan någon som berättar om fysiska och psykiska kränkningar, hot, ironi och utskällningar, outbildad personal, mutor... Undrar vem de skulle tro på i ett sånt läge?
Lycka till! Vi kanske ses i andra sammanhang!
Hälsningar NINA