Reportage i "Social Qrage", nr 3 2010

Kunde det blivit bättre timing? Efter allt som varit nu angående behandlingen av våra utsatta barn och ungdomar på hvb-hem runt om i landet (i synnerhet SIS.s institutioner) och rapport efter rapport att skolgången för barn och ungdomar som är placerade på hvb-hem är otillräcklig. Jag känner mig inte längre ensam, snarare tvärtom!
Tidningen "Social Qrage" skriver i detta nummer om boken Internatet och Claudia Montecinos forskningsrapport och på nästa uppslag har "Det aktuella hvb-hemmet" (ja, jag vet att man nämner namnet på hvb-hemmet i reportaget men det är inget jag har "bett" om) fått säga sitt. Verksamhetschefen förnekar inte att det var på det här viset "på den tiden" men att man nu har, något hon kallar, "den tredje vågens kbt" som präglas av acceptans, humanism och kontextualism. Det är för mig ofattbart att en "första våg av kbt" som handlade om fostran, kontroll och anpassning ens får göra sitt insvep i en verksamhet som ska värna om utsatta barns rätt till att bli humant behandlade (enligt barnkonventionen), fostras till reflekterande och självständiga individer i demokratisk anda. Och detta på 2000-talet i Sverige! Enligt mitt sätt att se det var det inte bara en våg - det var en hel Tsunami som tog med sig allt som fanns i dess väg. "Det aktuella hvb-hemmet" har nyligen fått kritik från Länsstyrelsen för fasthållningar och kränkningar och man undrar ju då om eftersvallningar av "den första vågen" fortfarande härjar på stället? Baksuget är starkt, det vet alla som badat i vågor - även i lugnt vatten är baksuget starkare än man tror.
Verksamhetschefen fortsätter:"Vissa barn provocerar och måste ha stadiga gränser". Jag skulle vilja säga så här istället: "Vissa i personalen provocerar barnen till utbrott och borde få utbildning!"
I faktarutan "Tillsyn av hvb-hem" kan man läsa att av landets 363 granskade hvb-hem fann man brister i 219, i 112 fall av allvarlig art, bland annat tillbud med fysisk misshandel och sexualövergrepp. Hujedamej!
Vidare skriver man i faktarutan att det ska bli krav på Lex Sarah-anmälningar från personalens sida. Ursäkta - men har det inte varit det länge? "Anmälningsskyldiga enligt Lex Sara är alla som är anställda, såväl tillsvidare-, vikariats-, som timanställda inom verksamheter som bedriver..." What´s new? Och vad händer om ledningen skyddar det som händer? Vad leder en anmälan till då? Nada!
Men det är väl som Claudia Montecino säger "Det är lätt att hamna i en passiv roll när man sitter bland kollegor, har trevligt på fikarasten, och dessutom inte har något eget alternativ att hävda. Efter en tid har man själv blivit medlöpare,genom att ha hållit tyst."
Mmm, jag vet - jag höll på att hamna där själv trots att jag hade "eget alternativ att hävda". Men man blir fullständigt "hjärntvättad" och till slut börjar man tvivla på sig själv och sina kunskaper som man har med sig från högskolan och "i bagaget" med mångårig erfarenhet.
Jag är så evinnerligt glad och tacksam att min inre röst höll mig kvar. Min inre röst som hela tiden viskade "Det här är FEL!" Till alla er som jobbar på fältet och ser det här: Låt aldrig den inre rösten tystna! Agera! För barnens skull...