Sagan om den lilla flickan...

Jösses Amalia! Nu känns det som jag inte har ord längre... Har ni läst inlägget i min gästbok?

"hej
jag gick på dormsjöskolan på 90 talet.då utsattes jag flera gånger för sexuella övergrepp av en man i personalen .fast jag berättade för andra i personalen så hände det ingenting ,han som jobbade där fick vara kvar ändå .så jag fick stå ut med att veta att han skulle ge sig på mig igen och igen .
jag förstår inte alls idag hur man kan tillåta att sånt får pågå bland barn och ungdommar.eftersom allt tystades ned hela tiden så fick han aldrig nåt straff.jag mår dåligt av att ens tänka på det här,men tänkte att det kanske är bra att berätta för nån .mvh linda"


Jag önskar att jag kunde säga att jag inte tror att det är sant, men det är klart att det är sant! Min känsla jag hade över hela stället var sann och jag måste säga att INGENTING skulle förvåna mig särskilt mycket! Det här skedde på 90-talet! Vi pratar inte om 1920 eller 1950. Vi pratar 1990-talet.
För drygt 10 år sedan fanns det en rädd liten tjej som placerades på ett hvb-hem, skildes från sina föräldrar, sina kompisar, sin skola för att få komma i trygga händer där värme, trygghet och kunskap skulle hjälpa henne framåt i livet! Och vad mötte hon? Jo, ett moster som attackerade henne under dygnets mörka timmar. Jag vill inte ens tänka på vad hon fick utstå... Men den lilla flickan tänkte att om jag berättar för de snälla tanterna och farbröderna så hjälper de mig! Men de "snälla" tanterna och farbröderna var inte snälla - de var fega och tänkte mer på sig själva än den rädda lilla flickan. Samma sak var det med tanterna och farbröderna som bestämde på stället. De ville inte att det här skulle komma ut för då skulle de kanske inte få några pengar att mätta sina munnar med. Så de lät den lilla flickan ligga där ensam i mörkret och vänta på monstret... Den lilla flickan har blivit stor. Hon drömmer mardrömmar om monstret och mår dåligt varje dag vid blotta tanken. Men det stora monstret drömmer inga mardrömmar och inte tanterna och farbröderna som visste hur allt låg till heller. Och stället finns kvar, kanske monstret också? Och tanterna och farbröderna? Och ännu idag kommer pengarna in så de kan mätta sina munnar... Och de mumsar och mumsar medan den lilla flickan fortfarande bär på ärren efter monstret.
Hoppas maten smakar lika beskt och bränner lika mycket i halsen som ärren i själen bränner den lilla flickan som nu blivit stor.