Regeringen har svikit nutidens barn i vanvårdsutredningen!

Han fick sin ADHD-diagnos när han var 12 år. Redan när han var spädbarn misstänkte föräldrarna att något var fel och hela hans uppväxt och skolgång blev kantad av raseriutbrott, utanförskap, missförstånd, mobbing och till och med misshandel. Till slut blev situationen ohållbar för föräldrarna och man tog beslutet att placera honom på hvb-hem. Då var han 13 år och året var 1999.

Anders Nissas minns när han ringde hem till sina föräldrar och sa:
"Om ni inte tar mig härifrån kommer jag att ta livet av mig!" Och det hade jag gjort, säger han då han berättar för ett gäng ungdomar på en ungdomsgård i Mockfjärd om sin uppväxt och sin ADHD-diagnos. Han fortsätter:

- De var inte kloka! Vi barn blev bestraffade för minsta förseelse och det handlade ofta om kollektiv bestraffning. Om ett barn inte hade "skött sig" så kunde flera stycken bli inlåsta utan mat en hel kväll! Det var väldigt vanligt att man lade barnen i rygglås och tryckte ner dem i gruset... Det var helt..... sjukt! Jag var bara där under ett halvår! Tack och lov hade jag föräldrar som lyssnade och trodde på mig så jag fick flytta tillbaka hem! Tänk er själva att vara ifrån sina föräldrar i 3 veckors tid när man är 13 år - för så var det... Vi bodde där 3 veckor i rad och sedan fick vi åka hem (om vi hade "skött oss") under helgen. Oftast fick vi inte ens ringa eller ta kontakt med våra föräldrar - jag tror det fanns någon slags telefontid, men det berodde på vad man hade för anledning att ringa hem...

Jag är inbjuden till Anders föreläsning. Ryktet att "någon" har skrivit en bok om "Det aktuella hvb-hemmet" har nått honom så han skriver ett mail till mig och bjuder in mig till sin föreläsning. Idag är Anders 26 år. En lång, stilig ung man som ger ett väldigt lugnt intryck. Han är gift och har ett bra arbete.

Det finns egentligen ingenting längre som förvånar mig om hur barn och ungdomar blivit behandlade på "Det aktuella hvb-hemmet". Det som gör mig mest brydd nu är att jag har så svårt att förstå varför de barn som blev placerade före 1980 får så stor uppmärksamhet medan de som varit placerade efter 1980 ända fram till idag inte ens nämns i sammanhanget... Jag brukar säga att när jag började min tjänst på "Det aktuella hvb-hemmet" var det som att kliva 100 år tillbaka i tiden. Jag jobbade där år 2004! Utvecklingen har inte gått så väldigt mycket framåt sedan början av 1900-talet på många hvb-hem! Om ni inte tror mig kanske Barnombudsmannens rapport "Bakom fasaden" om hvb-hem i Sverige kan övertyga er! I en debattartikel i DN efterlyser han, liksom jag upprättelse för samhällsvårdade barn i nutid! De finns - här och nu! Och är i allra högsta grad levande! Ge åtminstone DEM upprättelse innan även det är för sent!

Utebliven ersättning från staten - ytterligare en kränkning!

Den utlovade ersättningen gick om intet. Hoppet tändes bara för att åter släckas! Idag såg jag reprisen om Ulf Westerblad då han berättar om sin fasansfulla barndom då han blev "transporterad" från fosterhem till fosterhem, idiotförklarad, placerad på "sinnesslöanstalt"(?), sexuellt utnyttjad, hånad, slagen, kränkt och ironiserad. Han är bara en av dem som hade varit berättigad till ersättning från staten, men staten sa till slut nej! Jag känner verkligen med alla dessa människor som fått sina liv förstörda av okunniga, maktgalna och oempatiska människor! För visst finns det även ett s k "tjänstemannaansvar", men det yttersta ansvaret har ledning, kommuner och staten anser jag! Men,,, känn er blåsta! Era liv är tydligen inte värda ett ruttet lingon!
En av anledningarna och den som kanske vägt tyngst i diskussionen är att man inte vet hur man ska göra med de barn som blev placerade efter 1980. Det blir ju orättvist om ett barn som blev placerat 1979 får pengar medan ett barn som blev placerat 1982 inte får ett enda öre. Ja, så är det ju kan man krasst konstatera! Och jag har aldrig förstått, och förstår fortfarande inte varför gränsen går vid 1980 - som om problemet inte längre existerar! Varför har man dragit den gränsen? Är inte alla barn som någon gång varit placerade och därigenom genomlidit helvetets alla kval värda ersättning? Den ständiga frågan är: Hur hade deras liv sett ut om de blivit behandlade med respekt, empati och kärlek? Det vet vi inte men mycket troligt är att de allra flesta hade fått ett bättre liv.
Nu är frågan lyft igen! Det är bra! Jag är själv, tack och lov, inte ett "offer" för samhällets nonchalans och okunskap men jag har själv sett och hört vilka konsekvenser det kan få. Jag har själv sett och hört hur barn, placerade på hvb-hem under 2000-talet tillintetgörs, kränks, blir ironiserade och hånade, blir nedlagda och jagade av personal som varken har kompetens,kunskaper eller förmåga att jobba med dessa barn. De frågor som lyfts i min bok Internatet är som en vilande vulkan som någon lagt locket på. Locket ligger på mestadels av tiden - ingen vill lyfta på det, ingen vill prata om det, ingen vill ta ansvar! Men så plötsligt lyfter någon locket och frågan blir glödhet igen för att sedan dö ut och bli till aska. Ingen vill vara vulkanens drake, ingen vill ta ansvar och de drabbade vandrar i dalen likt grå skuggor!

Hej verkligheten - vilket kärt återseende!

Det är alltid lika angenämt att träffa dig, verkligheten! Det är inte varje dag vi möts nuförtiden när jag sitter här bakom (eller framför) ”skärmen”. Jo, jag skapar ju min egen bild av dig – men den blir inte alltid så rättvis! Mina minimala problem blir gigantiska och jag målar upp en romantisk bild om hur du ser ut! Som om alla sitter bakom/framför en skärm och stressar upp sig över att försäljningen inte når toppen! Som om det är det största problemet för befolkningen! Jag är så tacksam att jag får möta dig på riktigt ibland! Komma ut till dig och se att det finns så ofantligt mycket orättvisa… Det är inte självklart för alla att växa upp under trygga hemförhållanden. Det är inte självklart för alla att ha friska föräldrar. Det är inte självklart för alla att bli accepterade av sina kamrater. Det är inte självklart för alla att själv få vara frisk. Det är inte självklart för alla att ha det ”gott ställt”. Det är inte självklart för alla att bli sedd.
Jag behöver det här – jag behöver få träffa dig ibland, få ta del av dig! Min värld krymper annars och blir så liten, så liten att jag tenderar att bli blind för allt som händer runt omkring mig!
Du kanske undrar vad jag pratar för smörja? Nej, du förstår nog – du finns ju där varje dag! Vi möts ibland. Vet du nu? Ja, just det – i skolan då jag vikarierar som lärare

Man kan förändra världen!

"Hon har visat stort civilkurage!" säger Barnombudsman Fredrik Malmberg. Läs artikel i Dalademokraten här:
Länk till artikel

Ja, ja - man kan inte förändra världen! Hur många gånger säger man inte så, och hör andra säga det? Men sanningen att säga - man kan förändra världen! Man kan vara en av dem som står upp för orättvisor och låter sin röst bli hörd, så pass mycket att det faktiskt leder till en förändring!
Jag har gjort det! Nåväl - inte jag ensam men jag har varit och är en del av ett förändringsarbete! Om man tror på något och sig själv stenhårt och kämpar för att föra fram budskapet så når man dit! Det tar tid, kraft och energi men när man upptäcker att ens arbete har lett till något är det värt all möda!
Barnombudsmannens rapport om barn placerade på hvb-hem och mitt möte med densamme blev en bekräftelse, ett kvitto, en belöning på allt slit och ideellt arbete jag har lagt ner under åren! Mitt arbete har lett framåt och det är det som gör att jag orkar fortsätta! Jag kommer aldrig att ge mig förrän jag ser att våra utsatta barn får det bemötande och den respekt de förtjänar!

The never ending story!

The never ending story! Helt ofattbart!

http://www.dalademokraten.se/Hedemora/Dormsjoskolan-far-kritik-av-Socialstyrelsen1/

Het debatt just nu om hvb-hem!

Några intressanta länkar om barn- och ungdomars situation på ungdomshem:


Bristande koll av ungdomhem oroar:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4543012

Kritik av hemmasnickrade behandlingsmetoder på hvb-hem:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4545638

Kritik om "belöningssystem":
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4547453

Inför mötet med Barnombudsmannen.

Jag laddar inför en träff med Barnombudsmannen Fredrik Malmberg! Den 14/6 bär det av till den stora staden för ett möte med honom. Jag är naturligtvis både glad och väldigt stolt men framför allt känner jag mig BEKRÄFTAD! Jag själv har aldrig tvivlat på att det jag såg och hörde under min tid på hvb-hemmet var FEL! FEL! FEL! Men de personer som utförde dessa handlingar försökte övertala mig gång på gång att detta var rätt metod för dessa barn eftersom de (barnen) inte var "normala". Jag stångade pannan blodig!
Barnombudsmannens rapport visar att detta hvb-hem där jag jobbade inte är det enda hvb-hemmet där man tillämpar dessa metoder. Rapporten visar att det är vanligt förekommande med bestraffningar i form av indragna fritidsaktiviteter, hot om indragna hemresor om man inte "sköter sig", inlåsning på rummet, ironi, fysisk bestraffning... Alltså en kultur som har etsat sig fast! Den stora frågan är väl ändå hur det kan bli på det viset! Kanske blir detta en av de frågor vi får ta upp till diskussion men det viktigaste är se framåt - att jobba för en förändring där våra utsatta barn ses lika värdefulla som alla andra barn av samhället och får det skyddsnät de förtjänar! Många av dessa barn har fått en dålig start i livet och de förtjänar verkligen en tillvaro där de blir sedda och respekterade av vuxna - vuxna som har utbildning och kunskap om dessa barns behov och rättigheter!
Jag ser fram emot mötet med Sveriges barnombudsman och är stolt över att mitt namn står antecknat i hans agenda för att diskutera dessa frågor!

Fredrik Malmberg angående vanvårdade barns upprättelse förr och nu:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4502132&utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

Du är min nya stora idol Patrik Sjöberg!

Idag när jag var på väg hem ifrån "sista-aprilfirande" lyssnade jag på radio om Patrik Sjöbergs avslöjanden om att han under flera år blivit sexuellt utnyttjad av sin tränare (och styvfar) Viljo Nousiainen! Han berättar om detta i boken "Det du inte såg". Det krävs mod, mycket mod för att gå ut med ett sådant avslöjande och jag beundrar Patrik Sjöberg för detta! Han kommer med största sannolikhet att hjälpa väldigt många andra som varit med om liknande upplevelser! I min egen bok "Internatet" avslöjar jag hur personal på ett hvb-hem där jag jobbade som lärare, varje dag kränker barn både fysiskt och psykiskt!
Patrik Sjöbergs avslöjande kommer förhoppningsvis att sätta fokus på debatten om pedofiler och vuxna som dagligen, på andra sätt, kränker barn och hur samhället ska kunna skydda våra barn mot dessa personer, framför allt på olika "institutioner", familjehem, skola, föreningar...

Jag kan exempelvis koppla detta till det senast inlägget i min gästbok:

"Hej .
jag har gått på dormsjöskolan och jag mår än idag flera år efter jag slutat där,så mår jag dåligt över mycket som hände där .det fanns en man som utnyttjade många unga tjejer när han jobbade natt.. man kunde bli slagen och kränkt vädigt ofta av personalen , och de hotade med att om man inte skärpte sig så fick man inte åka hem till sina föräldrar som de först lovat .mardrömmar har jag ofta , och de går inte att arbeta bort hur mycket jag än går på möten med psykolog ,allt är inprintat i hjärnan på en.dessutom har jag idag inga betyg ,det kanske jag hade haft om jag hade gått på en bättre skola."

Bara ytterligare ett exempel på hur offret får bära upplevelsen genom hela livet medan förövarna och de ansvarig går fria! Man mår illa...
Jag läser just nu boken "När ingen annan ser" av Duncan Fairhurst. I boken berättar han väldigt detaljerat och ingående om de sexuella övergrepp han utsattes för av sin far. Stundtals får boken mig att mår riktigt illa, den ger mig verkligen kväljningar! Det är ofattbart hur vuxna människor kan förgripa sig på oskyldiga barn för sin egen njutnings skull! Författaren beskriver att han som barn inte förstod att det var onormalt. "Så här gör alla som älskar varandra - det pratas bara inte om det" förklarade hans far. "Och du älskar väl mig?" Hur ska ett barn kunna förstå? Barn som utnyttjas sexuellt bär på enorma skuldkänslor och det är oftast därför det är så svårt för ett barn att berätta för någon annan om det.
Tack Patrik Sjöberg för ditt mod och din styrka! Du har gjort samhället en stor tjänst och du borde ha pris för det du gjort! Jag hoppas debatten om kränkningar av barn - såväl sexuella kränkningar, fysiska och psykiska kränkningar bubblar upp till ytan för det behövs!
Jag är inte speciellt idrottsintresserad och jag kan inte påstå att jag har tillhört en av dina beundrare men från och med nu är du min stora idol! Var så säker!

Det känns skönt att få bekräftelse från expertis!

Det känns skönt att få bekräftelse från expertis! Jag har nu läst Barnombudsmannens rapport från "pärm till pärm". Tidvis är det tung läsning för mig - det kastar mig tillbaka till tiden på det aktuella hvb-hemmet där jag jobbade och det gör mig upprörd, ledsen och ibland rent förtvivlad. Men mest känner jag lättnad - äntligen har jag fått bekräftelse! Det som varit svårast sedan jag skrev boken Internatet är att med ord förklara vilka former av kränkningar det handlade om. Det har hela tiden fokuserats på fysiska kränkningar i de rapporter som skrivits. Ingen rapport har tidigare berättat om belöningssystemet som vänts till ett bestraffningssystem, om kränkande av integritet när personalen läser brev, genomsöker rum, om kollektiva bestraffningar, om maktmissbruk, om uppmuntran till skvaller på kamrater för att personal ska få "straffa", om negativa förväntningar på barnen från personalen, om hot om att få stanna på hvb-hemmet för evigt om man inte sköter sig, om indragna fritidsaktiviteter och hemresor, om ironi, om blickar...
En del barn nämner i rapporten att det funnits "vissa vuxna" som varit bra, som lyssnat och förstått. Men visst är det konstigt att denna "kultur" har kunnat etsa sig fast så starkt på hvb-hem överlag? Det handlar om samma slags bestraffningar, om samma poängsystem, om samma förhållningssätt på de flesta hvb-hem. Hur kan det komma sig? Hur kan det komma sig att både personal och framför allt ledning har anammat bemötandet av barnen? Hur kan det komma sig att inte fler har reagerat? Att detta inte har kommit upp till ytan tidigare? Hur kan kommuner, länsstyrelser, socialförvaltning, staten, föräldrar, lärare ha sett förbi detta under alla dessa år? Hur kan personal utan adekvat utbildning vara så starka att de lyckas övertala både expertis, politiker, makthavare, människor med lång utbildning, chefer, socialkontor, myndigheter, ett helt samhälle... DET är väl också något att undersöka och skriva rapport om!
Jag har fått sinnesfrid! Jag har fått bekräftelse! Jag har fått upprättelse, tack vare Barnombudsmannens rapport! Men vad händer med alla de barn som varit utsatta? Får de någonsin upprättelse?

Boken Internatet speglar dagens BO-rapport om kränkningar på hvb-hem.

Idag, Fredagen den 4/3 kan man läsa och höra om en ny rapport från Barnombudsmannen om hvb-hem. I rapporten framgår hur barn på hvb-hem kränks och blir fråntagna sina mänskliga rättigheter. Läs hela artikeln här!:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/straff-rutin-for-barnhemsbarn_5983271.svd

I min bok har jag beskrivit exakt detta som bl a SVD skriver om idag. En vän till mig ringde mig idag och ville "gratulera" - han tyckte att det som kommit fram i rapporten var precis som taget ur min bok "Internatet".
Jag beskriver i min bok hur jag personligen går till ledningen och säger att den behandling barnen utsätts för på det aktuella hvb-hemmet strider mot barnkonventionen - precis som barnombudsmannen Fredrik Malmberg säger idag.
Under min tid som anställd på det aktuella hemmet fick jag varje dag bevittna hur barn fick förtjäna poäng genom att "sköta sig", hur barn fick utföra sysslor, uppföra sig på "ett visst sätt" (som de vuxna bedömde om det var bra eller dåligt) annars blev de fråntagna intjänade "poäng". Barn blev förbjudna att åka hem till sina föräldrar, blev isolerade på rummet och fick utgångsförbud. Barn fick sina rum genomsökta, barn fick sin egen post öppnad och läst av personalen innan de ens själva visste att de hade fått personlig post, barn blev uppmuntrade av personalen att "skvallra" på sina kompisar. Jag bevittnade maktmissbruk och bestraffningar VARJE DAG!

Idag är jag stolt över min bok. Stolt över mig själv! Jag vågade och jag vann! Jag som vuxen vågade gå ut och berätta om något som är så känsligt att knappt ingen vågar ta orden i sin mun! Det tystas i det oändliga. Locket på! Inte prata! Sssshhhh! Men jag lyfte locket och jag står för vartenda ord som står skrivet i min bok! Jag är stolt över mig själv och över mitt civilkurage och det kommer jag alltid att vara!

Kritik mot antroposofiskt behandlingshem!

Det duggar tätt nu angående rapportering om bl a Mikaelgården i Järna:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4358354

"Tvångsmedel får inte förekomma, inte heller kollektiv bestraffning eller att till exempel beslagta någons mobiltelefon. Det är inte heller tillåtet att personalen använder våld för att få de boende att lyda, eller att utsätta barn och unga för kränkande behandling inför de andra. Såna saker ska ha sket enligt vittnesmål från de boende på Mikalegården".
"Sådana saker", och mycket, mycket mer bevittnade jag VARJE dag under min anställning på det antroposofiska hvb-hemmet där jag var anställd under ca 4 månaders tid!
Så - vad händer nu efter inspektionen och kritiken? Och de barn som varit utsatta för detta? Får de någonsin upprättelse? Eller dröjer det ytterligare 50 år innan de barn som varit placerade på dessa hvb-hem under 1980-2010 hamnar "under utredning" och blir intervjuade? Sent ska syndaren vakna!

Socialstyrelsen kritiserar antroposofiska hvb-hem! HEJA SOCIALSTYRELSEN!

Heja Socialstyrelsen! Det börjar hända saker sedan ni tog över tillsynen efter Länsstyrelsen. Man kan verkligen undra vad Länsstyrelsen har gjort under alla dessa år! Hur många institutioner har "kommit undan" pga av slapphet och okunskap från Länsstyrelsens tillsynsmän. För jag antar att det inte kan vara en slump att flera hvb-hem plötsligt får kritik.
Den här gången är det Mikaelgården + ett till antroposofiskt hvb-hem (som inte står nämnt med namn) i Järna som har fått kritik för otillåtna metoder som exempelvis "nedläggningar".
Jag vet inte hur många "chatsidor" jag har varit inne på där ungdomar berättar för varandra om antroposofiska behandlingshem. Ungdomar som fått utstå psykisk och fysisk misshandel från personal utan utbildning. Jag har pratat med flera personer som är/har varit anställda på antroposofiska behandlingshem som kan vittna om fruktansvärda behandlingsmetoder mot placerade, redan utsatta barn! Och det pågår år efter år efter år...
Många f d anställda som jag har pratat med har försökt göra sin röst hörd genom att gå till ledningen, men vad händer - jo, man blir utfryst, mobbad, hotad...
Men Socialstyrelsen är på bettet! Det gläder mig! Heja Socialstyrelsen! På dem bara! Ge er inte! Gå inte på deras lögner! Låt er inte luras av den fina utsidan de visar upp, för under ytan döljer sig saker som ni förmodligen inte kan föreställa er i er vildaste fantasi! Jag har själv hört! Och sett!

Här nedan finns länk till artikeln eller om ni föredrar att läsa artikeln här i bloggen så har jag kopierat in den.

http://www.dn.se/sthlm/kritik-mot-antroposofiska-hem

"Kritik mot antroposofiska hem
Publicerad 2011-01-27 14:57

Socialstyrelsen kritiserar två ungdomshem som antroposoferna driver i Järna eftersom de rutinmässigt använder förbjudna metoder som nedläggning och fasthållning för att lugna ner de boende.
När inspektionerna gjordes framkom att man ibland använder ”fysisk teknik” för att lugna ner ungdomarna. På hemmen finns unga med utvecklingsstörning och autism.
Vid flera tillfällen har personalen använt sig av fasthållning och nedhållning. Personalen känner sig osäker på vad som är tillåtet. Föreståndaren menar att hon inte känner till att metoden används.

Socialstyrelsen ser allvarligt på det som sker och menar att det ett missförhållande. De menar också att det är en medveten rutinmässig metod och grundar det på att det finns en färdig blankett som används när personalen dokumenterar hur de agerar när ”destruktivt beteende” förekommer.
Nu kräver Socialstyrelsen att metoden upphör omedelbart. Det är bara i akuta situationer där det finns fara för någons liv och hälsa som det är tillåtet.
Tvångsåtgärder av den typen är dessutom ett sådant allvarligt missförhållande att de ska anmälas enligt Lex Sarah och det har inte gjorts.
Även på andra punkter är Socialstyrelsen kritisk. Till exempel saknar ledningen rutiner för att utveckla och säkra kvaliteten på verksamheten. Dessutom har man upprättat kollektiva regler för de boende som innebär att ungdomarna måste lämna ifrån sig mobil, pengar och SL-kort, vilket inte är tillåtet.
Senast i början av mars måste Mikaelgården redovisa vilka åtgärder som vidtas för att komma till rätta med missförhållandena.