Hej verkligheten - vilket kärt återseende!

Det är alltid lika angenämt att träffa dig, verkligheten! Det är inte varje dag vi möts nuförtiden när jag sitter här bakom (eller framför) ”skärmen”. Jo, jag skapar ju min egen bild av dig – men den blir inte alltid så rättvis! Mina minimala problem blir gigantiska och jag målar upp en romantisk bild om hur du ser ut! Som om alla sitter bakom/framför en skärm och stressar upp sig över att försäljningen inte når toppen! Som om det är det största problemet för befolkningen! Jag är så tacksam att jag får möta dig på riktigt ibland! Komma ut till dig och se att det finns så ofantligt mycket orättvisa… Det är inte självklart för alla att växa upp under trygga hemförhållanden. Det är inte självklart för alla att ha friska föräldrar. Det är inte självklart för alla att bli accepterade av sina kamrater. Det är inte självklart för alla att själv få vara frisk. Det är inte självklart för alla att ha det ”gott ställt”. Det är inte självklart för alla att bli sedd.
Jag behöver det här – jag behöver få träffa dig ibland, få ta del av dig! Min värld krymper annars och blir så liten, så liten att jag tenderar att bli blind för allt som händer runt omkring mig!
Du kanske undrar vad jag pratar för smörja? Nej, du förstår nog – du finns ju där varje dag! Vi möts ibland. Vet du nu? Ja, just det – i skolan då jag vikarierar som lärare