Min egen upplevelse som lärare på det aktuella hvb-hemmet är ganska svår att beskriva - det var... kaotiskt! Några styrdokument såg jag över huvud taget inte röken av under min tid där och ont om utbildade lärare var det gott om:). Jag vet inte exakt hur många vi var i lärarkollegiet, men gissningsvis runt 12 stycken. Av dessa 12 var inte ens hälften högskoleutbildade. Det är ganska beklämmande...
Betänk... i en kommunal skola är det specialpedagogerna som träder in när skolan inte fungerar för en elev och det handlar ofta om utåtagerande pojkar som behöver stöttning både i sitt lärande och socialt. Specialpedagogens roll är även att handleda oss "vanliga lärare". Det krävs alltså spetskompetens för dessa barn... ok... Men om ca 35 pojkar som behöver spetskompetens hamnar på en "institution" - borde inte det betyda att lärarkollegiet borde bestå av ENBART specialpedagoger? Eller åtminstone merparten av dem borde väl ha en specialpedagogisk utbildning? Eller har jag fel? För mig går i alla fall inte ekvationen ihop (men jag har i och för sig aldrig varit särskilt bra på matte).
En annan företeelse som var komplicerad var att assistenter från vården alltid fanns med i klassrummet och med dem deras "behandlingsmetoder". Detta var fullt accepterat från ledningen... Den minsta lilla "olydnad" så hade eleven "valt bort"! Det var väldigt svårt att praktisera sina pedagogiska kunskaper i klassrummet eftersom man som lärare inte hade mycket att "komma med". Klassrummet var inte mitt och allra minst barnens - det var assistentens.
En mycket knepig situation som, enligt mitt sätt att se det, var ohållbar.
Huruvida undervisningen höll kvalitet är jag inte rätt "man" att uttala mig om - ovan beskrivna är ju mina upplevelser av situationen "som sådan". De gånger jag deltog i andra lärares klassrum reagerade jag över att mycket var "gammalmodigt" som diktamen, bänkar i raka led, "sitta stilla och jobba", inte ifrågasätta o s v. Helt raka motsatsen mot hur man jobbar i den kommunala skolan. Men jag var nog inte anställd tillräckligt länge för att hinna se utvärderingar (för såna fanns väl?) eller uppfatta vad och hur man egentligen jobbade med under lektionstid i andra lärares klassrum. Själv blev jag ju fråntagen eleverna (med ledningens godtycke) då vården ansåg att jag var olämplig att bedriva undervisning (efter 4 års högskoleutbildning och 12 års erfarenhet).
Pedagogiken lydde under Waldorf, en pedagogik som blivit omdiskuterad på senaste tiden. Många säger att kunskapsnivån ligger lågt och att elever som gått waldorf har svårt att hänga med i en "vanlig skola". Men jag väljer att inte ha åsikter här (inte uttalade i alla fall) - mitt fokus ligger på utbildning.
ALLA BARN HAR RÄTT TILL UTBILDADE LÄRARE!!!Eller hur är det nu då?
Jag väntar med spänning på måndagens rapport från skolverket!!
PS: Jag fick ett samtal från Radio (P3) idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar